Göteborgsposten – 24 november 1864, sida 2

ser den, och att du finner honom lik någon annan, so m du säger, att du gör, är besynnerligt, och det är äfven besynnerligt, att du icke vill säga, hvem du tycker han liknar. År det någon i vår familj, Laura? — Någon Chesney? Nej, visst icke. Janv, du talade nyss om Clarice i imperfektum; du sade hans likhet med Clarice sådan hon var. Det är som du trodde, att hon vore död. — Hur skall jag kunna tro något annat, då vi under alla dessa år ej kunnat upptäcka något spår af henne. Min far uppdrog på sin dödsbädd åt mig att söka upp henne, men jag vet ej hvar jag skall söka, och kan icke göra något och hör intet om henne. — Om du är så säker på att hon är död, så är det bäst att du tar de tretusen punden, sade Laura med en släng af bitterhet. Hon harmades ännu öfver att hon blifvit gjord arflös. — Nej, svarade Jane lungnt, jag skall aldrig taga de enningarna för egen räkning. De skola förräntas ända tills vi fått säker underrättelse, om Clarices död — ifall hon är död — och sedan — — Hvad skall du göra sedan? frågade Laura, ty hennes syster talade ej ut. — Det få vi se, när den tiden kommer, svarade Jane litet undvikande. Men hvad mig angår, tar jag intet af den summan; jag har tillräckligt redan. (Forts.)