Göteborgsposten – 24 november 1864, sida 1

—K t??spoi — —-—-—-—-—-.A..--— Ö Ö —— ! !1 — omkring år 1841, och hans bana från denna period intill närvarande tid erbjuder en episod det intelligenta arbetets annaler hvilken, uppylld som den är at händelser och rik på ljus och skugga, erbjuder ett nytt exempel på den unla satsen, att verkligheten är underbarare än dikten. Efter oupphörligt arbete, under hvars senare del han och hans familj hade en än att tacka tör sitt uppehälle, fullbordade han den första symaskinen, på hvilken han i Maj 1841 uttog patent. Märkvärdigt nog insåg den amerikanska allmänheten icke genast uppfinningens värde, och den stackars Howe beslöt, efter att ha öfverslyttat hällten af patenträtten på den vän som lemnat honom bistånd, att försöka sin och maskinens lycka i England, dervid ledd af den principen, att ingen är profet i sitt eget fäderneslund. Det ser likväl ut som om han i England blott blitvit betraktad som en af de mindre profeterna ty efter att förgäfves ha sökt få sin mu skin uppskattad i London, blef han slutligen 1846 tvungen att sälja sitt patent och äfven maskinen till en mr Thomas, hvilken icke tvillade utan insåg maskinens värde för sitt eget yr ke — snörlitsoch korsett-tillverkningen. En summa af 4,500 rdr var allt hvad Howe fick för sin ojemförliga uppfinning, hvilken var bestämd att göra tusentals menniskors lycka, att gagna en hel klass af samhället och som knappast örverträflas af någon annan uppfinning under detta århundrade. Då han fann att han ej kunde uträtta något för sig sjalf i England, beslöt han återvända till Newyork, och fann der till sin förargelse att hans patenträtt olitvit bruten och hans uppfinning stulen at rika personer, hvilka samvetslöst beslöto att lägga hela sitt inflytande i vågskålen för att insor en domstol berötva Ilowe rätten till hans egen uppfinning. Den rättegång som töljde bevisade dock på det klaraste sätt, att Howe och ingen annan hade hedern af att först ha uppfunnit symaskinen. Andra hade, det är sannt, försökt att utföra hvad han fullbordat, men misslyckats. En engelsman kan dock med skäl göra anspråk på att ha varit blott en hårsmån skild från symaskinens uppfinning, utan att dock veta huru nära ära och rikedom han stod. Vi mena härmed en Johan Fisher i Nottingham hvilken uppfann en maskin för att brodera spetsar och patenterade densamma är 1845 — ett år före Howes patent. Maskinen sydae i sjelfva verket liksom Howes med dubbla trådar och öfre tråden fördes liksom denna medelst en nål, hvars öga satt nära intill spetsen, genom materialet, på hvars undre sida en skyttel förde den andre tråden genom den af den öfre bildade öglan. Mr Fisher afsåg dock blott, som sagdt, broderi af spetsar, och har således inga anspråk på uppsinningen af symaskinen, ehuru hans maskin några år senare genom ett par förändringar äfven kunde sy. Howe var således den förste uppfinnare, hvilken i en enda apparat kombinerade de olika rörelser, som äro ertorderliga tör åstadkommande af maskinsöm, och honom tillkommer utan tvifvel äran af att ha gjort maskinen duglig för praktiskt bruk. Allmänheten är så väl bekant med apparaten, bestående at en jernarm och vissa inrättningar i dess ena ända, hvilka nästan ega den menskliga handens fina sammansättning, att vi ej behötva ingå i några enskildtheter i afseende på dess konstruktion eller arbetssätt. Vi inskränka oss derför till att säga det HOWees första maskin innehåller tröet till alla de tallösa patenter som beviljats sedan hans uttogs, och att derföre för hvarje amerikansk symaskin, lika godt af hvad slag, betalas en skatt at en dollar till honom. De metoder enligt hvilka styngen göras af nu brukliga maskiner variera ———— — — ——