Göteborgsposten – 23 november 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sors. till Slottet East Lynne. Se bara på Stephen Grey! har nånsin någon haft en sådan tur som han? Jag är icke ledsen för att Stephen har haft lycka med sig; nej, jag är glad för att det gick honom väl. Jag är icke ond på honom; jag skulle hjelpt honom framåt, om jag kunnat. Jag önskar honom lycka öfverallt utom i Södra Wennock — och hit kommer han aldrig tillbaka. Men jag hatar hans son. Jag skulle vilja vrida nacken af honom. Men så länge som den oförskämda markattan uppför sig hyggligt och icke korsar min väg — men hvem är ni? Den sista frågan riktades till en qvinna och en ofantligt tjock qvinna, som stod vid mr Carltons port och neg, när han skulle gå in. — om inte det vore natt, sir, så skulle ni nog känna mig, ljöd svaret. Pepperfly, till er tjenst, sir. — Jaså, är det sköterskan Pepperfly, svarade läkaren vänligt, ty han var alltid vänlig mot henne. Stå inte der i skuggan, utan kom fram, så att man kan se ert fagra anlete. — Ni skämtar, sir, sade mrs Pepperfly. Jag säger tv arta fr Nn 279