Göteborgsposten – 22 november 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af förf. till Slottet East Lynne. — Hvar är barnet? frågade Judith, som icke trodde mycket af mrs Smiths sista ord. — Det är dödt. — Är det dödt? Nåja, det var ett så litet kryp. Jag tänkte att det möjligen var detta. — Detta är mitt, svarade mrs Smith. Och det är mycket sjukligt, stackare. Han har alltid varit svag. — Det ser ut, som om han sof godt. — Det kommer sig deraf, att han inte sofver om natten. Hvar eftermiddag sofver han djup, och derför lägger jag honom på en madrass i köket eller i kammaren eller hvar jag är, för han vill vara nära mig. Om det der barnet hade lefvat, skulle det varit på nionde året, och detta är inte sju ännu, som ni kan sc. — Jag undrar hvem det är som han är så lik, sade Judith, i det hon betraktade gossen up,mirksamt. Han påminner mycket starkt om någon, som jag känner, men jag kan inte säga, hvem det är. — Jag vet ingen, som han är lik, när han sofver, sade mrs Smith, i det också hon betraktade gossen. Det ) Forts. fr. N:o 269.