Göteborgsposten – 21 november 1864, sida 2

r det doktorerna, och in är det sköterskan och än är det örhöret, som hon frågar efter, tills jag blir riktigt uttröttad. IIon vill veta, hvar hon kan få ett gammalt tidningsnummer med historier om saken, men jag kan iute säga, hvem som gömmer sådana, om inte mrs Fitch på Lejonet gör det. Såäg inte för någon, att jag gjort er dessa frågor om mrs Crane, sa hon un mig i gär qväll. Ni kan lita pJ att jag inte skall säga det, sa jag. Men ni har ju nu talt om det för mig, sade Judith. — Jag vet, att jag kan lita på att du inte skall repa upp det för någon. Och du var också inne hos fruntimret, och jag sa till mig sjelf, att jag skulle tala om det för Judith Ford, om jag råkade henne, men jag vill inte låta någon annan veta det, efter enkan bedt mig tiga med det. Jag skulle inte vilja ge mrs Gould en vink om et, om det också vore fråga om att rädda mitt lif, för hon är en sådan sqvallersyster att om hon fick tag i det, det skulle vara öfver hela staden nästa timma. — Tänker hon bo ensam här? frågade Judith. — Det tror jag. IIOn har cn qvinna, som kommer hit och gör rent, och hon skickar bort hvad som skall tvättas. Barnet är en liten sjuklig gosse; jag tror inte att han blir gammal. Kom in och se på honom. Mrs Pepperfly steg upp och seglade in och Judith följde efter henne. En blond gosse, med något lugnt i sitt uttryck låg på en treflig bädd i rummet, som låg näst intill köket, hvilket vette ät trädgården. Judith såg på honom länge; hon var förvänad öfver haus likhet med nå