Göteborgsposten – 21 november 1864, sida 2

talet af venstern beslöt att rösta med majorireten. Premierministerns tal, som med bestämdhet påstås hafva framkommit efter örverenskommelse med kejsar Napoleon, har alldeles förvirrat den del af Frankrikes officiösa press, som påstått, att Italien genom septemberkonventionen för alltid afsagt sig Rom, isynnerhet derföre att generalen åberopade sig på kejsare Napoleons eget vittnesbörd. D. 14 d:s hade inom deputerade kammaren markis Pepoli sått ordet. Han sökte visa hvilka fördelar septemberkonventionen erbjuder och de trådar, genom hvilka denna fråga är sammanknippad med de europeiska sfrågorna. Konventionen har alliansen med det liberala Europa till basis och återupprättar Italien, hvilket genom Roms occupation af fransmännen sjunkit i anseende uti utlandets ögon. Italiens enhet, utvecklade talaren vidare, vinner genom septemberkonventionen i stadga, emedan detsamma af den af Frankrike äskade förflyttningen af hufvudstaden lemnar bevis på, att franska regeringen uppgifvit tanken på en federativ författning för halsön. Efter konventionens utförande återstår för Italien endast att lösa den österrikiska frågan. Konventionens förkastande af italienska parlamentet skulle göra ombrytning i den europeiska liberala alliensen, skaka statens kredit och dritva Italien till att inlåta sig på förderfliga företag. Huru det egentligen förhåller sig med rörelsen i Venetien är ej godt att säga. Det enda tydliga är, att italiensk ungdom i talrika hopar strömmar till grönsen. Italienska trupper ha tillochmed måst gripa in. Om rörelsen deraf skall minskas, är tvifvelaktigt. Att de österrikiska myndigheterna ej äro fria från sina farhågor, synes bl. a. deraf, att fästningsguvernören Allemand kallats från Venedig till Wien, för att deltaga i vigtiga förhandlingar derstädes. Den i Milano utkommande tidningen Perseveranza meddelar ett bref fråu Venedig af d. 11 d:s, hvari berättas om en strid, som friskarorna levererade med österrikarne d. 8 d:s. De förra angrepos af de senare i Andreis vid Maniago; flera österrikare, deribland en löjtnant, dödades, flera insurgenter sårades. En tillfångatagen sårad har berättat, att d. 10 d:s en strid egt rum i Carmia vid Moggio. Från schweizisk-italienska gränsen berättas, att friskaror visat sig äfven der. En ej obetydlig hop garibaldister har uppställt sig i Ponalepasset och italiensk militär har från Pisano utsändts emot dem. Det är förmodligen denna skara, som vårt lördagstelegram säger vara tillfångatagen af italienska trupper. Inför poliskammaren i Paris stod d. 12 d:s den bekante Aurelius Anton I, med Guds nåde och genom folkets vilja konung af Araucanien och Patagonien. Han var anklagad för bedrägeri, emedan han under ofvannämnda titel gjort 2,800 francs skulder. Käranderna stödde sig derpå, att den föregifne konungen helt enkelt är f. d. advokaten de Tounens från Perigneux. Den anklagade stod likväl fast vid sin rätt till konungatiteln och domstolen fällde följande dom: eil betraktande deraf, att den anklagade, i det han bar och tillegnade sig titeln af prins och konung af Årancanien, kunde handla under inflytande af en chimärisk tanke och chimäriska förhållanden, hvilka dock från hans ståndpunkt bestodo i verkligheten, och att derföre något bedrägligt förhållande ej föreligger, är domstolen af den åsigt, att den bör frisäga honom och upphäfva den mot honom riktade anklagelsen. Biskopen af Orleans befinner sig för närvarande i Paris, för att der sammanviga tvenne döfstumma, grefven af D. och fröken de Champagny, dotter af förf. till verket: Les Csars et les Antonius. Thouvenels tillstånd har bättrats, men han är likväl ännu icke utan tara. Konungariket Polens statsråd har d. 12 d:s åter börjat sina arbeten. Såthållaren grefve Berg öppnade det första sammanträdet med följande tal: I det jag helsar eder välkomna, mina herrar, fäster jag med tillfredsställelse eder uppmärksamhet på de framsteg, som skett i afseende på landets lugnande sedan vårt sista sammanträde. Huru mycket vi än böra erkänna denna sanning, kunna vi likväl icke dölja för oss sjelfva, att ett betydligt arbete återstår. En utbredd sammansvärjning och upprorsförsök ha skakat befolkningens välstånd inom alla samfundsklasser. Konungarikets nuvarande regering, är kallad att åter stadga den vacklande byggnaden och återupprätta alla de förluster och det enda, som Polen tillfogat sig sjelft. Vi måste omorganisera alla administrationens grenar, Jag uppmanar er, att börja med diskussionen af budgeten för 1865. I skolen med