Göteborgsposten – 21 november 1864, sida 2

rister och lekmän ha afgifvit sina vota, der Rechtsschutzverein hur satt sig i rörelse, debatterat och petitionerat. ja, storhertigen a! Sachsen-Weimar har tillochmed lagt sin konsul i London på hjertat Miillern beizustehen, och nu, då allt detta qvalm ej kunnat omtöckna de engelska domarenas sunda tankegång och skarpa blick, nu talas i höga toner om engelsmännens partiskhet och om det sorgliga öde, som drabbat den stackars tyske skräddaren, i det det säges, att han fallit som ett försoningsoffer för den förödmjukelse, som Tyskland påfört Danmark. Kan man tänka sig något förfärligare nonsens? Härigenom måste dock engelsmännens ögon ha fullständigt öppnats för tyskarnes alldeles ensamt stående brist på förmåga att se sina egna fel och skröpligheter samt sätta sin sjukliga och uppskrufvade nationalkänsla i rörelse. Tyskarne ha ända till slutet hållit med sina beskyllningar. Samma nummer a Köln. 2eit., som meddelar den telegrafiska underrättelsen om, att Miller på schavotten för presten (till på köpet en tysk prest) till. stått sitt brott, innehåller en insänd artikel med följande förkrossande öfverskrift: Bevweis das nicht Franz Miller, sondern der Denunciant Mathews der Mörder von Thomas Briggs ist. — Köln. Zeit. reserverar sig visserligen emot, att det genom upptagandet af nämnda artikel vill fälla en sista (!) dom i saken, men anser sig likväl böra begagna tillfället att beklaga sig öfver ransakningen och afgifva den högtidliga förklaring, att det ej längre är tal om opartiskhet hos engelsmännen: Sie sind wie wilde Thiere, denen man den Frass vorenthalten will. Då dylika uttalanden kunna få plats i ett af de klokaste och aktningsvärdaste tyska bladen, kan man äfven sluta till, hvad de öfriga prestera.