Göteborgsposten – 19 november 1864, sida 1

En episod från d. 4 Nov. i Göteborg. Bom! Bom! Och jag hoppade högt i sängen kl. half 8 på morgonen d. 1 Nov. Kungliga Göta artilleriets kanoner hicka inte, De skicka skott som kunna väcka de döda i deras grufvar. Jag är en stor älskare af morgonsömn men icke mindre af föreningar, (allmänna i gemen och enskilda isynnerhet) hvarför den dundrande morgonväcktens betydelse försonade mig med det störande ingreppet i min ro. Nå, i dag få vi då en verklig uppsjö af lustbarheter, var min första tanke när jag hunnit morna mig. Huru räcka till för alla om man än vill springa sig förderfvad? Jag filosoferade en stund öfver rummets inskränkthet och mitt väsendes enfaldighet, men då intet stod dermed att vinna, beslöt jag att välja mellan de uppdukade herrligheterna. Kl. 92 begaf jag mig till småbarnsskolan, der alla barnen skulle undfägnas med ett hvetebröd, en stor kringla och en pepparkaka. Att få se 150 fattiga barn, med ansigten, strålande af glädje, och deras mödrar item af tacksamhet att vara qvitt sin omsorg för bröd för den dagen, var ett nöje, som jag ej för många