Göteborgsposten – 18 november 1864, sida 2

HgzgAaA. e länd. Sedan Lucy gått att lägga sig, öppnade lady Oakburn sitt hjerta för lady Jane; hon kunde ej fu någon ro, förrän hon sagt henne allt — sagt henne, att Frederick Grey och Lucy voro kära i hvarandra. Jane såg först mycket allvarsam ut; det Chesneyska högmodet rörde på sig— Jag rår icke för det, sade den ängerfulla grefvinnan. Jag försäkrar er, lady Jane, att hur ofta in Frederick Grey kom till oss vid Portland Place, jag aldrig för ett ögonblick tänkte eller misstänkte, att hun och Lucy fästade sig vid hvarandra. Vårt förtroliga umgänge med Greys och sir Stephens läkarebesök måste ha gjort mig blind. Om detta misshagar er, skulle jag vilja ge allt i verlden för att kunna ändra förhållandet. — Gör er inga förebråelser, sade Jane vänligt. Sannolikt hade jag icke varit skarpsyntare än ni. Frederick Grey! Det är just icke det parti, som Lucy borde göra. — Det är det icke i något afseende. Jane teg och funderade, som hon brukade, när hon råkade i oro eller bryderi. Omsider såg hon upp på lady Oakburn och sade: — Sög mig er äsigt. Hvad tänker ni derom? -— Skall jag tala öppet. — Jag önskar det, svarade Jane. Ni intresserar er lika mycket som jag för Lucys välgång. — För hennes vilgång och lycka, sade grefvinnan eftertryckligt. Och jag tror, att den senare beror på hennes förening med den unge mannen. Det finns både det som talar för honom, och det, som talar emot honom så