Göteborgsposten – 18 november 1864, sida 2

heten och nationalkänslan från förra kriget — då har han med stolthet kunnat se sig om både på konungamötet och stridsplatsen och derpå i lugn tillycka sina ögon. Visade den döendes blick i framtiden honom deremot en skymt af det otroliga, som vi måst upplefva det förrunna sorgens och förnedringens år, då kunde det ej vara annorlunda, än att ett konungahjerta, så lanskt som hans, måste brista i förtviflan. Hvilken förfärlig kolonn bildar ej de mörka minnen, hvilka som ett liktåg efter den aflidne röra sig förbi vår blick, då den riktas tillbaka till Fredrik VII:s dödsdag! —: Misstämningen under de första dagarne efter tronskiftet, föranledd af fruktan för en brytning mellan den nationala politiken och den under konung Fredrik antagna statsordning — Den svensk-norska regeringens plötsliga och från vår sida oförskyllda uppgifvande af den skandinaviska alliansen — Afskedandet af Fredrik VII:s mångåriga minister — Våra truppers utmarsch ur Holstein under insurgenternas förhånande och exekutions-armeens inmarsch under den slesvig-holsteinska upprorshymnen — Fiendens öfverskridande af Eidern utan motstånd från de makter, som påtvingat oss vår politik, våra truppers utrymmande af kRendsborg och de sydslesviska byarnes öfverlemnande till vinterqvarter åt sienden — AÄArmcens oförlåtligt dåliga sörplägning vid Dannevirke — ställningens utrymmande utan svärdsslag i det ögonblick, då de belägrande nästan voro odugliga till kamp — den oförsvarliga förlusten af kanoner och proviant — det ömkliga återtåget till den obefästade Dyppelställningen — Klagomälen från den hungrande armåen på Als — den obeskrifliga demoralisationen inom hären, underrättelserna om den dåliga manstukten, om deserteringarne i stora skaror och ostraffad uppstudsighet — underlåtenheten att göra något utfall mot fienden i Sundeved, medan tid var, och den senare fruktlösa uppoffringen af menniskolif under stormningen på de nedskjutna Dyppelskansarne — Det Hegermanska tåget till Mors — ensamt stående i vår nyare krigshistoria! — Utrymmandet af det med så stora kostnader befästade Fredricia, lika bedröfligt utfördt som de föregående utrymningarne. Kullkastandet af all fördragsenlig samfundsord. ning på konterensen i London — näfrättens proklamerande af våra fiender och sanktion af våra vänner. Återupptagandet af kampen utan bistånd — öfverrumplingen af Als, den sista och största förödmjukelsen för de danska vapnen — Afskedandet af den minister, som slagit bro för reaktionsmännen — dessas intåg i statsrådet — afslutandet af en vapenhvila, som insatte Falckenstein till Jutlands despot — nedläggandet af våra vapen — och till sist: Fredsslutet i Wien, den bittraste oförrätt Danmark någonsin lidit — de tvenne tyska och det danska hertigdömets afträdande — de trofasta danska slesvigarnes prisgifvande till förtyskande — och Danmarks utplånande ur de vapenföra staternas antal. Se der hvad sorgeåret bragt oss! Hvad är väl en konungs död mot en sådan följd af landssorger? Danmark, som i början af detta år stod starkt och väpnadt som aldrig förr, ligger nu förvandladt till invalid, men det är likväl icke det värsta. Kring dess plågobädd har samlat sig en skara af dess egna barn, hvilka af dess vanmakt hemta mod att håna det lemlästade fäderneslandet, ja, att högröstadt rådslå om, huru de skola slå det i band och bojor för att uppnå ett förbund med dess bödlar! Det är sorgeårets svartaste skickelse — de äro våra värsta fiender. Med anledning af årsdagen af Fredrik VII:s död flaggades på half stång af de i hamnen liggande fartyg, från rådhuset, börsen, kongl. teatern, militära högskolan, regentsen, studentkollegierna, studentföreningen, industritöreningen, skeppareföreningen samt flera privata hus. Teatrarne voro stängda och ÅArbetareföreningen fr. 1860 höll på aftonen en minnessest för den aflidne. — I riksrådets och riksdagens ena läsrum å Christiansborgs slott uppställdes på förmiddagen en byst af kon. Fredrik VII, hvilken anskaffats genom sammanskott af thingets medlemmar och efter en modell af prof. Bissen utförts i kopparbrons af galvanoplastikern Möller. Bysten står på en piedstal, å hvilken är anbragdt en basrelief föreställande dödens engel. Enkedrottning Carolina Amalia skulle d. 16 d:s lemna Sorgenfri slott för att taga vinterresidens i sitt palats å Amalienborg. I början af nästa vecka väntas i riksrådet törslag till den nya författningsreformen, hvilken skall gå ut på en sammansmältning af riksrådet eller riksdagen. Man väntar först ett lagförslag, som utesluter de slesvigska medlemmarne och vidtager häraf följande ändringar i novemberförfattningen. Stridiga rykten gå om riktningen af reformen. Zm guter letzt har hr v. Falckenstein ännu i förra veckan låtit fängsla en ångbåtskapten i Randers och föra honom till Århus, utan att man känner orsaken härtill. RR RN De slesvig-holsteinska tidningarne uppmana myndigheterna att vara betänkta vå att