IV. Mrs Pepperflys berättelse. Eftermiddagssolen lyste på Södra Wennock, och den lyste synnerligen hett på ett litet hus, som låg enstaka vid Blister Lane. Och det såg ut som om den lyste mest på ett tjockt fruntimmer, som satt på en stol midt på den gång, som förde från porten till husets dörr. Hon hade på sig en ljus klädning — åtminstone var den ljus der den ej var fläckad af snus — och hon var så bred, att hon upptog hela gångens bredd och ett godt stycke till, och hon såg ut som ett stort torn, som skulle försvara huset mot fiender. Judith gick nedför Blister Lane. Två eller tre veckor hade förflutit sedan de händelser, som skildrats i det föregående kapitlet, passerat, och lady Janc återvändt till Södra Wennock. I några af de mindre husen vid Blister Lane bodde några fattiga, som Jane understödde, och hennes kammarjungfru ämnade sig dit, för att uträtta något hos dem. Judith såg fruntimret, som satt och solade sig. (Forts.)