Göteborgsposten – 18 november 1864, sida 1

Lordena döttrar.) Af forf. till Slottet East Lynne. Han fortsatte valsen utan att tala ett ord. Miss Darlington blef ond och frågade hvad som kommit åt honom. Efter valsens slut såg han efter Lucy och kunde icke finna henne. Lucy Chesney hade gått ut ur de festligt strålande rummen, som så föga öfverensstämde med hennes hjertas qval. Hon stod i en vrå på terrassen, bortskymd af träden och lutad öfver staketet och såg ned på den sluttande trädgården, som låg der nedan, så kall och stilla i den ljusa sommarnatten. Hennes eget ansigte var kallt och och stilla, och det var äfven hennes arma hjerta, ty dess pulsar tycktes stenfrusna. Valsen var förbi; det kunde hon höra, och hon föreställde sig att han var hos hennes lyckliga rival och hviskade ljufva löften i hennes öra. Hon stod der i bitter smärta och trodde, att den, som hon älskade så lidelsefullt, öfvergifvit henne för en annun. Från salongen hördes skratt och muntert sorl; musikens fulla toner böljade åter i luften, och ljuft doftande blommor stodo vid hennea fötter. Allt detta var behagligt i sig EB TForts. fr. N:o 268.