Göteborgsposten – 17 november 1864, sida 2

rmenterar med begärlighet den minsta fras i de öster rikiska tidningarne. Rörelsen i Venedig uppenbarar sig icke som p andra ställen, Annorstädes samlas befolkningen p en punkt, talar häftigt, gatorna äro till trängsel fulla allt är buller och lif. I Venedig deremot är inge folksamling: S:t Mareustorget är i dag öde; nagrpolisagenter eller främlingar omgifva ensamma rege mentsmusiken, som blåser hvarje afton vid foten a Campanella. På lagunerna förhålla kondoliererna sig tysta och långa rader af menniskor vandra ned til kajen. Då de gamla österrikiska officerarne se dy: likt, vända de om och återvända till sina qvarter, för att konsignera trupperna. Hvarje söndags afton sam. lag på kajen en talrik menniskomassa. 2 å 300 öppna butiker slås upp i tvenne rader. Flera af dessa butiker äro prydda med papperslyktor i de italienska färgerna. Folkmassan håller sig företrädesvis framför dessa och inlåter sig då under förevändning att vilja köpa och sälja med sakta röst och på venetiansk dialekt i politiska samtal, hvilka ofta vara in på natten. I söndags tycktes hela staden ha stämt möte framför de med lyktor i de italienska och ungerska färgerna alldeles öfverlastade butikerna. Jag sallade mig till några grupper; Ungern ensamt utgjorde samtalsämnet. Slntligen, och detta betraktas i Venedig som ett karakteristiskt tecken, hafva gondoliererna och bärarne för en stund upphört med sina sysselsättningar, för att i stället äfven sysselsätta sig med nyheten för dagen. Då man stiger i gondolen å Piazetta, vid det hörn som bildas af den sista portiken till Zorca, far man omkring denna byggnad och kommer in i Stora Kanalen. Efter hundra årtag vänder man till höger och kommer, om man följer en trång, med höga hus kantad lagun, till en fyrkant, bildad af flera här sammanstötande kanaler. Det är en temligen stor plats, der nära 60 gondoler kunna rymmas. Det enda ljus, som något skingrar mörkret på detta ställe, kommer från de illa upplysta fönstren till en krog, hvars ingång vetter åt vattnet, samt från en flämtande lampa vid en gammal förfallen madonnabild. Denna krog är gondolierernas klubb; de österrikiska soldater, som länge varit i Venedig, tala derom endast med fasa: saken är att ingen utaf dem någonsin går ditin, eller att ingen går ut, om han väl gått in. Fyrkanten är stället för öfverläggningarne i fria luften. Allt eftersom en gondolier kommer ut från krogen, stiger han i sin gondol och går att intaga sin plats längs murarne; stödd mot sin åra, med spejande öga och spändt öra, inlåter han sig i diskussionen, som föreg på en helt annan dialekt än den venetianska. Om de vaktande vid lagunerna signalera någon misstänkt, aflägsna sig gondolerna och sprida sig i de olika kanalerna. Men det är sällan polisen blandar sig uti dessa nattliga sammankomster. En dylik sammankomst egde rum om natten mellan söndag och måndag, och det säges, ehuru jag ej vill tro derpå, att gondolitrerna voterat understöd ät de ungerska familjer, hvilkas fäder blifvit fängslade. För att tala kort, den moraliska ställningen i Venedig är ganska spänd Ungern låter tala om sig och rörelsen i Friaul fortfar. Ett litet antal män, ett tjogtal, alla från distriktet Belluno, har lyckats uppnå Tovazzi. En patriot vid namn Andreucci från byn Navarrons har ställt sig i spetsen för dem. Deraf har för hans hemort följt en militärisk occupation, hvilken börjat med att bränna upd Andreucciis hus. Hans familj, som flytt undan, har blifvit fängslad. Österrikes underhus sammanträdde, som nämndt är, i Wien d. 12 d:s. Inrikesministern v. Schmerling fungerade som ordförande. 137 deputerade närvoro, deribland 9 polackar. Deputeraden Hessner höll ett längre tal, hvilket berörde de svätvande frågorna och slutade med uttalande af den öfvertygelse, att situaionen påbjuder, det alla krafter koncentreras nuti landet; det gäller nu att skrida framåt itan rast eller ro. Om förhållandet mellan tyska tullföreninsen och Osterrike efter genomförandet af förlraget med Frankrike höras stridiga underättelser. Grefve Mensdorff skall hafva förorlat frihandelspolitikens införande, men de öfiga ministrarne äro ej hugade att gå in derå. Preussen talar endast i svätvande ordaag om afslutandet at en tullöfverenskommelse ned Österrike. Man önskar i Preussen att å ett handelsoch tullfördrag afslutadt med tyssland, och Bismarck har till en deputation ttalat sig gynsamt härför samt visat särdeles ntresse för saken. Preussens statstidning tillkännager att raficationsdokumenterna om Bayerns, Wiärtemergs, Darmstadts och Nassaus tillträde till Ulföreningskonventionerna af d. 28 juni och I:te juli egt rum i Berlin d. 12 d:s. Från Brasilien berättas, att kejsaren derädes, upprörd af de finansiela olyckor som rabbat staden Rio, bestämt, att den kejserl. rinsessans bröllop skulle firas utan någon åt d. 15 okt. endast i närvaro ar familjens edlemmar. : Enligt underrättelse från Hamburg at d. 3 d:s, skall österrikiske befälhafvaren i Jut nd, general Gablenz, i denna vecka förlägga tt högqvarter till Hamburg, och i nästa vecka all österrikarnes återmarsch vara tullbordad,