Göteborgsposten – 17 november 1864, sida 2

ett barn eller en yrhätta. Han sade, att han icke bjudit upp någon och tog skrattande hennes arm. — När skall bröllopet stå? frågade hon, när nan sevangde om med henne efter den straussishu musikens toner. — Kvilket bröllop? — Liksom ni icke visste det! När man slår sig ut på det sättet, kan det ej betyda något annat. Mrs Delcie säger, att hon vet bestämdt, att generalen lemnat sitt samtycke. — När sade hon det? — För ett par minuter sedan, då hon talte med mig och Lucy. Hans ansigte fick ett annat uttryck. Var den hemliga anledningen till Lucys oförklarliga uppförande mot honom något eländigt sqvaller, som förknippade hans namn med general Vaughans dotters. All hans glädtighet tycktes ha försvunnit, och när han talade till Fanny Darlington, var hans ton djupt allvarlig. — Vill ni, miss Darlington, sade han, tillåta mig erinra er — såsom jag ock bestämdt skall erinra mrs Delcie — att det är oursägtligt att tala om miss Vaughan eller någon annan ung dam på det sättet? Jag är viss på att det skulle misshaga henne i hög grad — och det har misshagat mig. (Forts.)