Göteborgsposten – 17 november 1864, sida 1

WAAL —— ans son, som är Förenta Staternas konsul der, berästat riktigheten. Passagerarne hade blifvit exbeierade via Hamburg och Liverpool. Vid hitkomsten oro de högst missnöjde med behandligssättet under esan, och en deputation af dem infann sig på konulatet för att uppvisa de omförmälte kontrakterne ch efterhöra om de voro tvungne att uppfylla dem ller ej. Vid genomläsandet befunnos de vara så illa tiliserade, att de tvenne koppargrufbolagen deruti mnämnde ej kunnat hållas ansvarige, om så skulle dommit i fråga; tillika voro de årliga lönevilkoren ill hvarje man utsatte till 270 dollars i amerikanskt dappersmynt, hvilket är betydligt mindie än den här landet gällande arbetslönen för grufarbetare. Emellertid inkom en agent från ctt af de omdämuda grufbolagen, och på hans begäran antydde ag till emigranterna, att bolaget vore villigt att beala dem något högre lönevilkor. Men jag ansåg mig kyldig att på samma gång tillkännagifva att konrekterna voro af intet värde, om ej emigranterne godvilligt erkände dem och frivilligt afginge till grusvorna, hvilka äro belägna c:a 1,500 engelska mil från Newyork, vid sjön Superior. Flera af deputationen aflägsnade sig för att samada med kamraterna, som ännu voro qvar på Castegardens emigrantdepot, men trenne qvarblefvo för utt fråga, huru de skulle bete sig för att kunna taga värfning i amerikanska armCen. Jag lofvade dem att efterhora hvar guvernementsvärfnings-byrån nu vore belägen, som ej var mig med säkerhet bekant, da jag ej kunde råda dem att söka värfning å de enskilda värfnings-platser, hvaraf staden öfverflödar, och bad dem återvända till konsulatet nästa morgon, hvilket de lofvade göra. Men nästa dag återkommo de ej; ej heller har sedan dess någon af passagerarne infunnit sig på konsulatet. Agenten för grufbolaget inkom för att efterhöra om någon af dem ämnade uppfylla kontrakterna; de ha således ej rest till grufvorna. Jag har blifvit underrättad, att, samma dag de varit inne att rådfråga sig hos mig, blefvo större delen narrade att ingå i armcen genom en viss klass barvarande svenskar och norrmän, hvilka sysselsätta sig med att förleda nykomne landsmän. Det bör anmärkas, att amerikanska regeringen betalar till hvarje rekryt 170 dollars, samt derjemte 100 antingen till rekryten, om han inkommer af sig sjelf, eller till den person som inbringar honom. Detta är naturligtvis ett betydligt motiv för de ofvannämnde personerna, och de spara heller ingen möda eller chikan att ernå denna douceur. Jag har gjort efterfrågningar efter emigranterna för att fir ut hvarthän de begifvit sig, men har ej kunnat få någon säker uppgift. Att en del blifvit värfvade är troligt; lika troligt är att de blifvit bearagne och roffade på sina värfningspengar. Med resten har gått kanhända som det går med så många hitkommande, i språket okunnige emigranter. De finna sig straxt vid landstigningen omgisna af hycklande landsmän, som på alla sätt och vis försöka att ingifva dem förtroende; par parenthese kan nämnas, att de isynnerhet afrådas ifrån att rådfråga sig på konsulatet eller hos de svenska presterna, hvilka förklarag vara utan känslor för fattiga landsmän. De som ej kunna förmås att taga värfning i armcen eller flottan, tagas in på emigrantkontor, der de blifva lofvade 2 a 3 dollars om dagen som landtbrukare; de tagas ombord på ångfartyg, som landsätta folket uti en aflägsen stat, der deras arbetslöner knappt räcka till att betala för husrum och mat, hvilket de tänkt ej skulle kosta någonting. Derifrån kunna de ej komma på en längre tid, då de ej känna till hvarken språket eller landet och penningar fattas dem. Ny kanon. Vid Krigsvetenskapsakademiens högtidsdag sistlidne Lördag meddelade kommendörkapten Adlersparre den intressanta notisen, att vår ryktbare och snillrike landsman J. Eriesson lyckats tillverka en smidd 13-tums jernkanon, som under 30, elevation samt med 75 skålpunds krutladdning slungar en sferisk kula af flera hundra skålpunds vigt 5!, engelsk mil (nära en svensk mil). Angående denna uppfinning saint den lyckade försökskjutningen med nämnde kanon, som väckt stor uppmärksamhet i Amerika, uppläste hr A. ett enskildt bref trån kapten J. Ericsson. Helsingborgs-jernvägen. Om arbetena på denna jernväg skritves i Helsingborgsposten: Hamnplanen, isynnerhet södra delen deraf, erbjuder i dessa dagar ganska mycken litlighet, till följd af de med kraft pågående arbetena på jernvägen. Hela efterhösten har man varit sysselsatt med utläggandet af den bank, öfver hvilken jernvägen skall ledas genom sjön, samt med utfyllning och terrasselring af den del der stationsbyggnaden skall j — — wu wsis—e— ———