Göteborgsposten – 11 november 1864, sida 3

sons 0Mm. )nar vv. 1 DU. Från Utlandet. Frankrikes och Italiens ömsesidiga ställning väcker både uppmärksamhet och förundran och sysselsätter för dagen högligen den främmande pressen. En pålitlig pariserkorresp. i Köln. Zeit. skildrar, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med vårt gårdagsreferat, sålunda den senaste diplomatiska konflikten: D. 30 Oktober, datum för hr Drouyn de Lhuys depesch till hr Malaret (Frankrikes gesandt i Turin), afsände äfven hr Nigra (Italiens gesandt i Paris) en skrifvelse till Lamarmora (Italiens utrikesoch premierminister). Detta bref kände franske utrikesministern mycket väl till, emedan den italienske gesandten tillställt honom en afskrift deraf. Hr Drouyn de Lhuys betecknar detta bref, då han i sin depesch .säger, att han närmare bestämmer de förpligtelser, som italienska regeringen påtagit sig, och besvarar de anmärkningar, som hans depesch af d. 15 Sept. ingifvit mig. I denna (Nigras) skrifvelse framhållas följande fyra punkter: : 1. Hr Drouyn de Lhuys anmärkte, att enl. hans åsigt hr Nigra icke tillräckligt framhållit den skiljnad, som förefinnes mellan konventionen af d. 15 Sept. och Cavours forna projekt, hvarpå den italienske gesandten svarar, att denna skiljnad framträder af sig sjelf, eftersom texten till de cavourska förslagen upptagits i hans depesch. 2. Hvad Italien menar med aspirations nationales (nationela förhoppningar), har depeschen af d. 15 Sept. tydligt nog sagt: de utgöra sträfvandet, att på framåtskridandets och civilisationens moraliska krafters väg och genom användning af grundsatsen: den fria kyrkan i den fria staten, komma till en försoning med påfvedömet. 3. Hr Drouyn de Lhuys har frågat hvarföre hr Nigra, då han talade om åsidosättande af våldsmedlen, icke jemväl sade, att Italien äfven afstår från konspirationens och den revolutionära agitationens våldsamma medel. Den italienske ministern svarar, att han ej vill skymfa sin regering och att han noggrannt angifvit de medel, af hvilka Italien vill begagna sig. 4. Hr Drouyn de Lhuys anmärker, att eftersom konventionen icke förutsett möjligheten at en frivillig revolution i Rom, hade parterna förehållit sig fria händer för detta fall, och att det derföre funnes skäl att inleda nya öfverenskommelser. Hr Nigra svarar, att han alldeles icke vill uppehålla ssg vid denna eventualitet, emedan han anser dess förutsättning vara en skymf för den hel. fadren. Hr Nigra slutar sitt bref, i det han anmärker, att han, sedan dessa af honom gitna förklaringar antagits, ansett sig böra från början till slut tasthälla vid sin depesch af d. 15 sept. Då nu kejsaren återkom från Nizza, skref den italienske gesandten ett bref till H. Mt., hvari han anhöll om audiens och tillika angaf afsigten med det begärda samtalet. Kejsaren beviljade genast detta och kallade statsministern Rouher, Drouyn de Lhuys och hr Nigra till en konferens i St. Cloud, hvilken egde rum derstädes d. 1 nov. Resultatet af konferensen blef en öfverenskommelse i alla punkter (Drouyn de Lhuys har till franske gesandten i Turin officielt meddelat detta), sedan de punkter, som varit föremål för ömsesidiga förklaringar, underkastats nya pröfningar. Man afvaktar nu med det snaraste denna öfverenskommelses offentliggörande. Det torde vara obehöfligt, att återgifva pen bokstafliga ordalydelsen iden vexlade dedeschen, alldenstund ofvan gifna analys med