Göteborgsposten – 11 november 1864, sida 1

träffade den af fru T. i fängelset skrifna anklagelsen mot sig sjelt och Demme, förlorade denna en stor del af sin kraft derigenom att man bevisade det hon under hela fängelsetiden befunnit sig i ett till vansinne gränsande ölverretningstillstånd, i hvilket hon plågades af hallucinationer. Tillkallade läkare förklarade att ett sådant bref lätt kunde vara foster af hennes öfverretade inbillning. Vidare bevisades, att T. i en byrå hatt förvarad en laddad pistol, hvilken omständighet äfvenledes tydde på sjelfmordstankar hos Trämpy. Innan ännu Demme och fru Trimpy blitvit häktade hade anonyma bref, som afsågo att kasta misstankar på dessa, blifvit kringsända. Sedan rättegången tagit en för de båda anklagade gynnsam vändning, började man efterforska hvem som kunde varit försattare till desamma. Tankarne föllo dervid naturligt på professor Emmert, hvars agg mot Demmeska familjen var bekant. Vid jemförelse emellan E:s stil och den förvända stilen i brefven fanns ingen likhet. Deremot hade någon fiffig polistjenstoman, som lyckats få kasta en blick i fru professorskans hushållsbok, funnit en märklig likhet emellan hennes stil och brefven. Då professorskan sedermera fick skrifva inför domstolen efter diktamen töll likheten ännu mera i ögonen. Man anmärkte dessutom att hon sökte förändra de mera påfallande egenheter i sin stil, hvilka deremot blifvit bibehållna i brefven. Denna sak, som ännu är temligen oklar, torde blifva föremål för en senare undersökning, som måhända skall kasta nytt ljus öfver de båda anklagades oskuld. Det resultat man redan vunnit har emellertid föranledt d:r Demmes och fru Trämpys fullkomliga frikännande. Den förre har likväl, med anledning at sitt beteende vid sjelfva dödstallet, af juryn förklarats hafva brutit mot sina pligter såsom läkare,