Göteborgsposten – 10 november 1864, sida 2

Det är äfvenledes ett farligt vilkor, att hertigdömenas handel och sjöfart i Danmark skola åtnjuta de mest gynnade nationers rättigheter och privilegier. Detta skall tillochmed fortfara, tills särskilda traktater ordnat denna angelägenhett. Alldenstund hertigdömena ständigt skola kunna neka sitt samtycke till en särskild traktat, som träffar en annan öfverenskommelse, är detta ett oupplösligt band, som pälagts Danmark och i många år skall kunna besvära oss. Äfven häri ha våra underhandlare tjenat oss mycket illa. Slutligen förbjuder det att straffa eller förolämpa någon för hans beteende under kriget eller för hans politiska äsigter. Detta vilkor, som väl närmast skulle vara ett skydd för de danska och de danskt sinnade slesvigarne, skall naturligtvis icke bli hållet; de skola förföljas efter freden som före densamma. Deremot skall det i konungariket, der det naturligtvis skall på det strängaste hållas, gifva en premie för förräderiet, derigenom att det omöjliggör bestraffningen af de slynglar, infödingar eller främmande, som i Jutland rent af gått fienden till handa med angifvelser och förföljelser mot deras medborgare. Hvad man deremot behöfde, ett löfte om skydd för den danska nationaliteten i Slesvig — icke derföre att ett sådant löfte någonsin skulle bli hållet, utan derföre att det skulle vara en god agitationspunkt gentemot Europa, att kunna hänvisa till kränkniugen af ett så uttryckligt traktatsord — det saknas naturligtvis alldeles. Ej mindre missbelåten öfver fredsslutet visar man sig i Holstein t. ex. I ett bref från Kiel af d. 31 okt. skrifves, att efter det tredsslutet blifvit bekant derstädes, en sammankomst hållits å lilla Börsen, för att uttala Kielerboernas rättvisa harm öfver den usla freden. Man beslöt der, att taga ned alla uthängda flaggor och fanor, för att sämedelst uttrycka sitt ogillande af freden. — Men det blir väl värre än. Preussen anstränger sig f. n. itrigt, för all få bort förbundets exekutionstrupper ur Holstein. Bismarcks tidning, Nordd. allg. Zeit., säger helt öppet: Genom fredens definitiva afslutande ha vi nu inträdt i det besynnerliga stadium, att tyska förbundets exekutionstrupper utan någon giltig grund (Så låter det nu! befinna sig på ett område, som tillhör båda de tyska stormakterna. Förbundskommissariernas verksamhet är jemväl i närvarande stund ett ingrepp i Preussens och Österrikes suveräna rättigheter. Det är derföre en naturlig sak, att förbundet bör vidtaga de mått och steg, som äro nödiga, för att göra slut på detta abnorma tillstånd, och det är ej skäl, att förlora ett enda ögonblick, eftersom det dock är förbundets pligt att ej onödigtvis anstränga sina medlemmars finansiela krafter. Efter den definitiva freden kunna Preussen och Osterrike naturligtvis lika litet som Holstein sjelf inlåta sig på att betäcka omkostnaderna vid underhållandet af trupper, som ännu tillfälligtvis befinna sig på hertigdömets territorium. Det angår ej oss, huru Hannover och Sachsen tänka ordna denna sak med de ötriga småstaterna; men det synes oss, som sagdt, att dessa stater skulle forsynda sig mot en klok finansiel administration, om de fortfore att öka utgifterna genom en exekution, som redan upphört att vara till. Samma blad förklarar, att Slesvigholstein är ett idealt begrepp, liksom Tyskland är det (och äfven Italien var det för Osterrike före Solferino); det finnes visserligen en samling länder, som i förening kallas Tyskland, säger bladet, men de äro i öfrigt inbördes alldeles olika, och det samma gäller om Slesvigholstein, som betecknar landet från klben till hongeån, men oaktadt den gemensamma beteckningen företer så stora olikheter i folkens naturel, rättsväsen och administration, att man svårligen kan annorstädes på ett så litet område finna dess make. Det är en brefskrifvare, som den bismarckska organen låter säga dess ord, hvarefter han öfvergår till språkförhållandena i Slesvig, i afseende på hvilka han medgifver, ej blott att Nordslesvig är rent danskt och att i Mellanslesvig tyska och danska talas om hvartannat, utan ifven att det tillochmed i sydligaste delen af Slesvig, der man skulle tro sig fiuna en rent Yysk befolkning, gitves hela byar och landsträckor, hvilka tala danska och åtminstone förr ville vara danska. Korresp. säger vidare, att de tyska tidningarne hittills lolt detta ur rent slesvigholsteinsk enhetsståndpunkt. Det är från hr Bismarcks speciela talrör som verlden nu skall upplysas om sanna stälvingen i Slesvig, Och det är ingenting anrat, de danska nationala organerna i åratal yredikat, fastän de örverröstats at de tyska idningarne, som skriat om Terrorismus der Dänen mot den förtryckta tyska nationalieten i Slesvig. Om fredsglntat sämar hl a pfmACUA. KTV