Göteborgsposten – 10 november 1864, sida 2

— Får jag lof att följa er dit? sade mr Grey, som väl ej gerna kunde underlåta ett sådant anbud. — Tack! utropade Helen, i det hennes kinder fingo rosens färg. Men det gör mig mycket ondi. at: jag besvärar er, mr Grey. Han hade tagit ett par steg vid hennes sida, då han hejdades. En liten blek gosse kom och drog honom baklänges. Han var klädd i en enkel brun blus af hollandslärft, och ett halmfärgadt band var knutet kring hans halmhatt. Hos detta barn fanns intet, som antydde hans rang och förmögenhet; hans drägt kunde begagnats både af en vanlig ofrälse gosse och af hennes majestäts drottningens son. — Är det du, Frank? Hvar kommer du ifrån? — Mamma är derborta. Hon sade att jag kunde få springa till er. — Hvad heter det barnet, mr Grey? frågades lifligt, ty de unga flickorna hade känt igen gossen såsom den om hvilken de talat för en stund sedan. Mr Grey tog gossen och satte honom upp På sin axel och sade: — Säg hvem du är, Frank. Master Frank ville icke tala; han var blyg. Hans ena hand smög sig kring Frederick Greys hals, under det att han stack den andras fingrar in i sin mun. (Forts.) 7