Göteborgsposten – 9 november 1864, sida 1

intressen; toilett, kurtis, lånbibliotek, dagens fashionabla promenader och assembleerna i salongerna om aftnarne. För tillfället tycktes de vara mera böjda för tvist än för sällskaplighet. Svartsjukan smög sig in bland dem. — Ni må säga hvad ni vill, miss Lake, utropade en, men jag påstår, att han ser mest distinguerad ut af de herrar, som nu äro i Seaford? Har jag rätt eller icke? tilllade hon vädjande till de andra flickorna. Den, som sade detta, var en högväxt, ståtlig, men blek flicka med örnlika klassiska drag. Hon var dotter af general och mrs Waugham och vistades med dem i Seaford. Den miss Lake, som hon svarat, var ful och cynisk och gjorde en spotsk min i stället för att svara. — Jag frågar icke efter om han ser distinguerad ut eller icke, sade en vacker flicka vid namn Fanny Darlington, men ett vet jag, och det är, att han är den hyggligaste karl jag nånsin talat med. Om han är distinguerad, så gör det honom icke obehaglig, men jag tycker fasligt illa om dem, som kallas destinguerade. De äro inbilska och otillgängliga — två fel, som han icke har. Han dansade med mig två gånger i natt. — Och ingen gång med Augusta Lake, och derför klandrar hon honom i dag. Flera af de närvarandes läppar drogos till ett halft leende, som belefvenhoten förmådde dem att qväfva. — Dans, sade miss Vangham, betyder ingenting. En herre kan svänga om och dansa med en dam utan att fråga efter henne, under det han är hemligt betagen i en som han aldrig bjuder upp ens till en kadrilj. (Forts.