Göteborgsposten – 9 november 1864, sida 1

Det skrämde honom äfven denna gång. Och mr Carlton stapplade mot väggen, som om han ville gömma sig, och hans halft dämpade ångestskri genljöd i rummet. ANDRA DELEN. I. Badorten. När man tänker sig sju kommande år, så tycker man att de utgöra en ansenlig period — en period, som man finner nästan gränslös, om man är ung. Den förflyter långsamt, ty vi räkna den efter timmar och dagar, veckor och månader och år. Men hvad är den, när man ser tillbaka på den? Den är liksom en bubbla i oceanen, en fläck i lifvets rymd. Sedan sista kapitlet slöts, ha sju år gått öfver deras hufvuden, som uppträda i denna historia, och nu inbjudes läsaren att åter möta dem. På sandslätten vid en fashionabel och något exklusiv engelsk badort befann sig en grupp damer. Somliga arbetade och konverserade på en gång, somliga läste, somliga njöto tyst och sysslolöst af den friska brisen, som ilade hän öfver sjön emot dem, och somliga betraktade lekande barn, som ett stycke derifrån sprungo hit och dit och bildade kakor af sanden. En svärm af flickor hade samlats litet afsides, men dock så att man kunde höra dem tala. De afhandlade sina sysselsättningar och sina