Göteborgsposten – 8 november 1864, sida 1

Detta var innehållet af den del at testamentet, son angick carlens döttrar. Den del, som rörde hans hustru och son (hvilken senare ej var född, när testamentet uppsattes, men dock särskildt pätänkt, för den händelso at! han skulle komma i verlden) behöfver ej vidröras här, dden ej är af någon vigt för var berättelse. När testamentet var läst, lade mr Mole det ifrån sig och tog upp enkegrofvinnans och började läsa det nistar utan uppehåll. Den gamla frun, som haft mycket penningar att disponera, hade testamenturat at sina niccer Jane och Lucy Eleanor Chesney fomtusen pund hvardera. Janes femtusen pund skulle tillställas henne inom ett år, men Lucys skulle tillväxa genom räntans läggande till kajita let, ända tills hon blet myndig. Hvarken Laura eller Clarice omnämndes i hennes testamente. Den gamla grefvinnan hade icke kunnat förlåta Clarice hennes försök at sjelf försörja sig lika litet som hon förlåtit Laura hennes giftermål. Det skulle bli svart att uttrycka lady Lauras vrede, harm och förbittring, när hon fann sig förbigången bade ut sin far och sin tant. Hon var liflig och häftig och liksom sin far var hon böjd att låta småsaker förleda sig til: vredesutbrott, men hon visade nu icke sina känslor. Det finns oförrätter eller handlingar, som vi anse för oförrätter, hvilka göra ott så djupt intryck på oss, att förbittringen öfver dem gömmer sig och gror i våra hjertan. Denna var en sådan. Laura Carlton gjorde ingen anmärkning, fällde intet yttrande med anledning deraf; hon sade intet ord om att hon missräknat sig. En vredens blixt, som