Göteborgsposten – 7 november 1864, sida 1

rörelse på torget. Kl. straxt före 6 infann sig Amatörernas sångförening och utförde trån statyns trappsteg de fosterländska sångerna: Hjeltar som bedjen, Hör oss Svea samt Ur svenska hjertans djup. Den bankett, som i afton kl. 7 gifves i Börsens sestivitetsvåning för de norska sestdeputerade, torde äfven komma ait bevistas af såväl II. K, II. prins OScar, som antagit den inbjudning hvilken blifvit pr telegraf till honom öfversänd, som ock af de från Norge återvändande svenska festdeputerade, hvilka äfven blifvit inbjudna till densamma. Ångfartyget, med hvilket prinsen och de svenska deputerade hitkomma, lemnade Kristiania igår kl. 4 e. m. och torde töljaktligen vara att hitförvänta kl. mellan 8—9 i dag på f. m. Då härv. Vetenskapsoch Vitterhetssamhälle, at hvilket hertigen al Östergötland är främsta hedersledamoten, har enskildt sammanträde i eft. m. kl. 6. torde detta möjligen komma att bevistas af H. K. H. Hertigen kommer att, under uppehållet härstädes på återfärden till hufvudstaden, begagna samma bostad som förut i kousul O. Ekmans hus. Äfresan härifrån sker med snälltåget i morgon bittida. De å:ne till Göteborg anlända norska gästerna, hvilka under vistelsen härstädes varit inbjudna i flera enskilda hus, återvända till Kristiania jemte de öfriga norska deputerade med ångf. Kronprindsesse Louise i morgon. Ångf. Dana, som enl. hit ingånget telegram ankom till Malmö igår f. m., skulle fortsätta resan derifrån på eftermiddagen och är således att hitförvänta idag på t. m. Till följe af den fördröjda ankomsten återvänder fartyget härifrån först i morgon e. m. kl. . Ohyggligt dåd. Förliden fredag omkr. kl. 1410 på efterm. hördes en ringning på porten till stadens sjukhus det s. k. Kurhuset). En dräng på stället vid namn Simson gick till porten för att höra efter, hvem som ville komma in. En karlröst svarade att man önskade tala vid kommissarien Göthe, som är föreståndare på stället. Utan att ana något försåt öppnade drängen porten och såg dervid tvenne karlar, af hvilka den ene omedelbarligen tilldelade honom ett knisshugg i pannan. Hugget var så häftigt at: knifven blef fastsittande. Drängen, som måtte varit en ovanligt stark karl, slog genast igen porten och återvände in med knifven ännu fastsittande i pannan. Hr Göthe var ej hemma, och sköterskorna på stället vågade, lika litet som Simson sjelf, utdraga knifven, af fruktan, att han då skulle förblöda. Det fanns derföre ingen annan råd för offret för detta gemena brott än att gå till allmänna sjukhuset, med knifven ännu alltjemt qvarsittande i hufvudet. Efter att ha haft den otroliga styrkan att vid full sans och utan biträde af någon i ett ohyggligt oväder gå den långa vägen, blet han af läkare befriad från knifven omkring en timma sedan dådet skett. IIjernan skall dock vara oskadd, och som Simson igår lärer varit något bättre, hoppas man, att han skall kunna återställas. Ingen spaning lärer ännu kunnat vinnas på gerningsmännen till delta brott, om hvars motiver man är okunnig. Knifven, hvarmed det verkställdes, var en spetsig fällknif. Olyckshändelse. Förliden fredags afton omkr. kl. 8 e. m. ljödo nödrop från i Haga belägna Kapuniergrafven. En mängd personer skyndade till stället, men vid deras ankomst hade ropen redan upphört, och ingen nödställd syntes till i vattnet. För att emellertid göra sig förvissad om någon person