Göteborgsposten – 7 november 1864, sida 1

Laura svepte sin svarta spetsshal kring sig med förnäm hållning och gick ut ur rummet, döf för anbudet af vin och andra goda saker. Mr Carlton följde efter henne och bjöd henne sin arm. Hon skulle ha afslagit den, om han ej varit hennes mans fader. — Hvar har ni tagit in? frågade han. — I det hus der min fars lik ligger, svarade Laura häftigt. Jag skulle icke ha rost ut, om det ej varit för att komma hit. — Dot har varit ett nöje för mig att se er. Jag skall alltid med nöje mottaga er och Lewis. Kom med honom och blif hos mig en veckas tid, när ni har lust. Om ni, lady Laura, kommer till Loudon för att roa er eller uträtta affärer och ni kan förlika er med denna delen af staden, så må ni ta in hos mig. Ni skall vara hjertligt välkommen. Han konvojerade henne ut med öfverdrifvon och grandios artighet, hjelpte bugande henne upp i vagnen och stod barhufvad tills den rullat bort. — Trots sin snålhet bar han en gentlemans sätt, sade Lauru för sig sjelf. Jag var rädd att han icke hade det. Nu kan jag förstå, hvarför han och Lewis aldrig kommit öfverens — de äro för lika hvarandra. (Forts.)