Göteborgsposten – 3 november 1864, sida 1

att de aflidne måste ha följts åt för att plåga hvarandra på vägen liksom de plågat hvarandro i lifvet. Det bestämdes, att de begge skulle begrafvas samtidigt och bredvid hvarandra på on af Londons stora kyrkogårdar. Karlarne af Oakburns grafställe var på Chesney Oaks, mon den gamla sjömannen, som nyss aflidit, hade uttryckt den önskan, att hans begrafning skulle försiggå utan ståt och onödiga kostnader. Det skulle kosta mycket att föra liket till Chesney Oaks, och han sade, att hans stackars värdelösa kropp skulle icke hvila bättre för det, och att den derföre borde begrafvas så enkelt som möjligt på närmaste kyrkogård. Exekutorerna af enkegrefvinnans testamente funno för godt att låta begrafva henne lika enkelt, och det bestämdes, att de skulle begrafvas samtidigt. Jane och Laura dröjde i staden för att öfvervara begrafningen. De ville icke lemna huset, så länge deras faders lik lag der, och då de försonats med hans enka, fanns ingen anledning för dem att skynda bort. Laura, som alltid följde stundens ingifvelse, hade fattat ett starkt tycke för grofvinnan, och sade afsides till Jane, att denna var mycket bättre än hon föreställt sig; hon tillade öppenhjertigt, att det skulle bli beqvämt att ta in i huset, när hon kom till London. Jane leddes ej af så egennyttiga skäl, men hon kunde ej annat än erkänna, att hon tyckte bättre om grefvinnan för hvarje dag. (Forts.)