Göteborgsposten – 2 november 1864, sida 2

partiets steg misslyckades i hvarje afseende. Den kollektiva adressen till kejsaren blef afslagen, försöket till en reglering af bondefrågan misslyckades och skolorna stängdes, ensamt i guvernementet Warschau stängdes på ett år 150 byskolor. Till följe deraf kom det legala partiet till den öfvertygelsen, att på denna väg ingenting kunde ernås, och det röda partiet blef desto starkare. Den sista stöten erhöll det legala partiet i augusti 1862, då i stället för de många eftergifterna proskriptionen uppställdes. Man ville motträda broskriptionen derigenom att man förstörde listorna, men ryska regeringen beslöt att utföra densamma utan listor. Underrättelsen härom spred sig snart öfver hela landet och den redan förherrskande rörelsen stegrades derigenom i hög grad. Centralkomiteen beslöt under de sista dagarne af december att låta aflägsna rekryterna ur distrikten, och härmed började man i januari månad. Det lyckades oss, att aflägsna omkr. 3,000 personer från Warschau, och på grund deraf slog polisen en militärisk kedja omkring staden, så att det blef svårt att kunna bortföra ens enskilda personer. Under natten mellan d. 13 och 14 januari utfördes det första menniskorofvet i Warschau; man sökte numera icke efter rekryterna, utan efter de unga männen i allmänhet. Då sådana ej mera påträffades, skickades gubbar och qvinnor till citadellet. Kampen utbröt först i guvernementet Plock. Centralkomiten såg kampen oförberedd utbryta och måste derföre genast draga omsorg om en organisation. Då uppstod proklamationen af d. 22 jan. 1862. Centralkomitten sade deri: vi begära ett Polen af ar 1772, naturligtvis dock inom konungariket Polens gränser. Centralkomitten hade endast i det ryska Polen sina förbindelser; i Posen, Galizien Åc. visste ingen menniska någonting derom, komitcen stod icke i något slags förbindelse med dessa landsdelar. Den andra frågan var beväpningen. Om vi icke för denna vapentransports skull stode anklagade för högförräderi, skulle jag kunna nämna för eder tyska namn, som understödde oss och icke äro på det aflägsnaste sätt misstänkta för högförräderi. Kampen steg och med den sympatierna inom det öfriga Europa, och så uppstodo komiteer i London och Rom, Paris och Potsdam, i Hamburg och Köln. Huru kan man då undia öfver, att en sådan uppstod äfven i Posen? Emellertid måste jag, huru tacksam jag som polack än är för den visade sympatien, öppet tillstå, att alla dessa komiter tillsammans lemnade föga eller ingen hjelp, alldenstund de ej voro tillräckligt organiserade. Till följe deraf utnämnde nationalregeringen fullmäktige för organiserande af vapentransporter, af befordrandet af frivilliga. Emellertid ingick snart den sorgliga underrättelsen om landsmäns häktande i Posen. Må det vara mig tillåtet, att från denna plats högt uttala den åsigt, nationalregeringen hyste ang. detta steg. Hon såg deri en politisk åtgärd af kort varaktighet och ringa utsträckning, ty hon förtröstade på de preussiska domarenas rättssinne, hvika snart måste komma till den öfvertygelsen, att man här hade att göra med en sympati, ej med ett högförräderi. Jag vill här icke tala om organisationen inom sjelfva landet och kommer derfore till afdelningen om nationalregeringens förhoppningar. Hvilken förhoppning hyste hon utom på Gud? Alldeles ingen. Hon hoppades åtminstone icke på aktiv hjelp af någon makt. Måhända på en diplomatisk hjelp? Ett sådant steg tog nationalregeringen, i det hon i Oktober månad skickade mig till Dresden och åt mig uppdrog, att på åt mig uppgifna vägar förfråga, om H. M:t konung Johan (af Sachsen) skulle vara sinnad att emottaga Polens krona, och vidare, om II. M:t icke skulle vara hugad att utverka Österrikes och Preussens neutralitet. Nåväl, då nationalregeringen var hugad, att erbjnåa Polens krona åt Preussens förbundskamrat, så tror jag det vara tydligt, att hon ej kunde föra i skölden någon fientlig issigt mot Österrike och Preussen. Detta är, mina herrar, hvad jag har att säga. Domaren: Visste ni, att det i Posen fanns en organision och huru den kommit till stånd? Den anklagade: På denna fråga kan jag hvarken svara ja eller nej. Storhertigdömet Posens sympatier kände jag till; om någon organisation har jag ej haft kunskap, Målet blef uppskjutet till i dag, den 2 November. Enligt bref från Canada, tordrar man der, ut en engelsk prins måste utses till vice konung. TR — — —x