Göteborgsposten – 1 november 1864, sida 2

BHHAA A2A — Fran Utlandet. De för Italiens parlament framlagda aktstycken rörande septemberkonventionen föreligga nu. De äro trenne till antalet. Det första aktstycket är en d. 9 juli 1863 daterad note trån d. s.F italienske utrikesministern hr Visconti Venosta till Italiens gesandt i Paris, riddar Nigra. Efter att ha hänvist på de handlingar, som då nyss egt rum inom parlamentet, säger ministern deri: De män, som sitta i konungens råd, erbjuda ej blott sin egen ansvarighet som pant, i det de begära af kejsar Napoleon, att få åter upptaga underhandlingarne på den punkt, der de afbrötos i juli 1861; sedan de (nu) erhållit absolut visshet om, att Italien skall antaga en praktisk lösning, ha de förklarat sig beredda att åter upptaga dessa underhandlingar. Det votum, som kammaren afgifvit d. 20 juni på grund af ministerpresidentens uttryckliga begäran, är ett ojäfvigt bevis derpa. För ett år sedan sade kejsaren i sitt berömda bref till Thouvenel: Det är nödigt, att romerska frågan eahåller en slutlig lösning, ty denna bedröfvar ej allenast sinnena i Italien, den alstrar öfverallt samma moraliska oreda, emedar den berör, hvad som ligger menniskan mest om hjertat, den religiösa och politiska tron. Samtidigt gjorde han den hel. stolen förslager, mot hvilka Hans Eminens kardinal Antonelli s: en kategorisk vägran. Med ett ädelmod utan gränser undandrog kejsaren ej ens då den hel. stolen sitt skydd, och inskränkte sig till att af densamma begära reformer, hvilka gjorde ställningen mindre ofördraglig för den hel. fadrens undersåter. Ehuru högtidligt lofvade och beprisade al de reaktionära bladen, äro dessa reformer likväl ännu icke förverkligade. Annui dag, liksom vid dagen för återkomsten från Gaöta, påstår