Göteborgsposten – 29 oktober 1864, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTBYCKERI A a —— OO — —ö—d Så pass frihet kan beviljas Utan allraminsta risk, Ljuflig stund för oss då blifver Att få slippa från vår disk. Sällan sådan högtid firas Som den nu för handen står Länge kommer väl att dröja Innan 50 år förgår. Kära herrar prinsipaler Till er är det bönen stäls Låt nu till vår fördel blifva Utslaget som af er fäls. Handelsbhitraden. Kära eller icke kära, lära väl vederbörande komma att sentera iden artiga vändningenFru Michaelis konsert sistl. Onsdag skulle kunna botraktas som en epok i våra musikhistoriska annaler — om vi egde några sådana. Eller hvad säger ni sjelf, ni som i tid lyckats förskaffa er en god plats till denna konstnjutning; erbjöd icke snart sagdt hvarje nummer af programmet något al intresse för hvar och en som älskade musik, för att nu icke tala om alla gamla och unga konstdomare. Hvem lyssnade icke med förtjusning till Ave Maria, detta målande musikstycke, der violinstämman, ackompagnerad af pianot, först i gripande toner tolkar huru själen så småningom på bönens vingar söker höja sig upp öfver jordlifvets skuggor, under det att harmoniets toner genomsusa det hela som ett eko från himmelens salar, tills slutligen menniskorösten, (och hvilken röst sedan!) utgjuter sig i en andaktsfull bön. Så som detta stycke utfördes var det otvifvelaktigt glanspunkten at konserten, och kanske var det just i detta nummer som den utmärkta sångerskan lade i dagen hela gedigenheten af sin talang. Särskildt torde publiken böra hålla konsertgitverskan räkning för att den icke undfägnades med någon af dessa mer eller mindre halsbrytande och melodi-lösa valser, hvilka eljest i våra dagar äro stående rätter på de musikaliska matsedlarne. Det är med sannt nöje som man erfar att fru Michaeli, vid det tillfälle som i afton gifves att ännu en gång tå lyssna till hennes silfvertoner, ånyo föredrager ofvannämnde nummer. Hotel Göta Källares restauration, hvilken för reparations undergående någon tid varit stängd, öppnades i Tisdags åter för allmänheten. Det nya skick, hvari lokalen presenterade sig, har gjort ett godt intryck på de besökande. Visserligen torde det finnas en och annan som skulle föredragit att fortfarande få betjenas af bekjolade tjensteandar, men i allmänhet torde man mest vara belåten med en uppassning, som bestrides af flinka. kypare eller, gentilt taladt, gargoner, hvilka icke så ofta lida af vissa små retligheter i humöret, de der kunna vara pikanta nog för adoratörer, men falla sig särdeles förtretliga för den som älskar att i frid och ro förtära sina matbitar. Hvad nu vidare beträffar lokalen, så kommer den säkerligen att betydligt vinna när särskilda rökoch biljardrum blitva att tillgå, ty, som det nu är arrangeradt, kan en anmärkare (och hvar finnes det icke sådana?) ha åtskilligt att andraga mot det alltför intima samband, hvari det nuvarande rökrummet står till matsalongen. På Börsen bedrifvas reparationerna med ifver, och schweitzeriet derstädes är bestämdt att öppnas till d. 4:de November, men restaurationslokalen torde icke tillsdess komma a blifva fullt färdig. På tal om allmänna lokaler, vilja vi påpeka hr C. Nissens nyinredda lokal vid Drot ninggatan, hvarest allmänheten tillhandahåller med välsmakande produkter af den högre tårtoch bakelseindustrien Såväl att genom hemtning fås Som ock att spisa uppå stället, hvarjemte äfven den som älskar att till sitt kaffe eller thG inmundiga mera bastanta bakverk kan finna sin åtrå uppfylld, enär så kalladt Wienerbröd i lokalen finnes att tillgå, flygande färskt både hvardagar och SöndagarMed anledning af sistnämnda omständighet har en insallsmakare gifvit etablissementets föreståndare vedernamnet: SöndagÅissbu-. Hr Lund-Leiberg lärer vara i begrepp att inreda sin lokal i f. d. Ostindiska huset till en s. k. Vinterträdgård, hvarest musik kommer att utföras at skickliga musici, mot en måttlig entrå. hvarjemte diverse förfriskningar komma att serveras. Det vore önskligt om detta företag komme att åtnjuta den uppmuntran, det onekligen förtjenar, ty vår stad har i alla tider varit i saknad af ett motstycke till t. ex. Valhalla i Stockholm, hvarest äfven de mest respektabla familjer icke draga i betänkande att tillbringa någon stund på aftonen. Hvem har ej hört omtalas Nordens störste eqvilibrist hr Schenström och hans ännu mera framstående äkta hälft, hvilka bruka roa sig sjelfva och publiken med diverse omenskI liga konststycken, såsom strider med vargar, och andra otrefliga tyroch tvåfotingar. ÅNU det såta paret äfven är starkt i det högre! VA