Göteborgsposten – 28 oktober 1864, sida 1

2—————— — m — — ——— död framför oss: han har gatt till den verld, der ingen ocnighet råder. Förlåt mig det onda ni tror, att jag gjort er, den brytning jag, tyvärr, förorsakade! Lat oss vara vänner denna stund, om än framtiden skall ater alstra köld mellan oss. Jane Chesney tog sin styfmors hand och sade: — Jag rådde ej för att ni ej var hos honom; hade det berott nå mig, skulle ni varit det. Han uppdrog mig att helsa er och säga, att han önskat att få se er, men att doktorerna förbjudit det. IIans död var mycket stilla och full af hopp om en bättre verld; han sade, att vi alla skulle snart råka honom der. Lady Oakburn lade, utan att slippa Janes hand, ansigtet mot hufvudkudden bredvid den döde, när häftiga qväfvande snyftningar hördes bakom dem. Lucy, som likaledes väckts af Lauras rop, hade smugit sig in i sin nattdrigt. — Också du, Lucy, dolde det för mig! utropade lady Oakburn sorgset förebrående. Och jag, som litade på dig! — Hon fick ej veta det, inföll sköterskan. Vi ville ej. att barnet skulle veta det, mylady, emedan hon skulle ha talat om det för er. — 0, Jane, snyftade den lilla flickan, hvarför håller du icke mer af mig? Du visste att han höll på att dö och du sade mig det icke! du behöfde ej missunnat mig att kyssa honom för sista gången. — Jag har icke längre något att säga här i huset