Göteborgsposten – 28 oktober 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sörf. till ÅSlottet East Lynne. Till begges bestörtning visade sig en hög gestalt, insvept i en nattrock af flanell, med askblekt ansigte. Den sväfvade in och stod och stirrade på liket. Laura hade aldrig förr sett den, och dess anblick tystade henne, men Jane visste att det var lady Oakburn. Sköterskan kom efter henne och vred sina händer och klagade hörbart öfver hvad hon icke kunde hindra. Lauras rop i korridoren hade trängt in i lady Oakburns sängkammare, och denna hade stigit upp och begifvit sig till liket. Ur hennes anlete talade smärta och missnöje — smärta öfver hennes mans död och missnöje med dem, som dolt hans tillstånd för henne. Men hon hade stor makt öfver sina känslor och behöll ett nästan onaturligt lugn. Då hon blef varse Jane, vände hon sig mot henne och sade: — Var detta väl gjordt, lady Jane? — Jag vet icke precist hvad ni menar, svarade Jane Jag är en främling i huset och har ingenting att säga hir, och jag kan ej svara för, om saker göras vil eller illa: Jag skulle velat uppoffra mitt eget lif, för att frälsa min fars, om jag kunnat det. 202—