Göteborgsposten – 26 oktober 1864, sida 2

Article Image
han önskade måtte vara honom behjelplig med angifvelsens skriftliga aflattande på tyska Sonntag afvisade honom till en början under yttrande: Visserligen är du svensk och jag tysk, men ingendera af oss bör dock förråda Då emellertid Ilolmstedt fortfor sade Sonntag så in derpå och Danmark i sin 5 upps: alle angifvelsen, men anmälde på samma gång saken för de danska auktoriteterna. Holmstedt greps medan han einnu hade angilvelsen i sin ficka och har nu blifvit dömd ti Q 8 ärs tukthusarbete. Lill en siskhandlare vid namn Sonntag, 4 ö ö lles-ier-Ka steatersäll-Kapet spelar f.n. å Upsala teater och tyckes tillvinna sig rä mycket bitall 10r slu spel; men i afseende på sungen ger Upsala-lLosten: eU följande räd: Da sällskapet ej eger nägra framstående förmågor I atsoenmde 4 sång, tro vi, att såväl publiken som de spelande Jeltve Skulle vinna på, att endast s dina kuple tter uttördes hvilka tor hundlinsens tramsvdioing äro alideles nödviämlga. och art al sådana med flere son verser blott en vers återgifves, hvilket så mychet hellre låter sig göra, som publiken Anda aldrig uppfattar orden. Valdsbragd. bill tidningen -kKalmar-? skrifves Ifrån THOTSZts d. 18 d:s följande vm en grol våldsgerning som der i trakten begätts: Ett våld, vittnande om en lyckligtvis sällspord grym och ohygglig råhet har natten emellan d. 14 och 15 d:s föröfvats mot afsk dade batsman Anders Westlund och hans hustru Cecilia Persdotter. Des af hvilka mannen r 84 och hustrun 72 år, bebo en liten enstaka torpugenhet a n:r i Slätafly egor. cirka 4, mil från garden, ned mot Blekingsgränsen. Genom sparsamhet och för deras alder ovanlig anses de hz rfvat en för folk ar mögenhet. ehuru de aldrig velat penning hvilket ryktet dock on stund efter det de begge gamle aftonen d. 11 att till hvila, hörde de nagon försöka uttaga ett fönster i deras stuga, och då de gafvo tillkänna att de voro vakna och ville förhindra våldsverkarnes inträde, bletvo fönstren inslagna med s 2 stenar, riktade mot de gamles sängplats och af hvilka en del ade ac utsedda oftren för illbragden. Donnas ver Hare, till antalet två, sökte efter en stund att intränga genom fönstren, men drogo sig tillbaka da Wesslund hotade att med yxa försvara brechen. Ater började stenregnet. under hvilket hustrun tvenne gånger lyckats utkomma genom den ena fonstergluggen och taga till flykten, men, upphunnen och misshandlad af valdsverkarne, hade hon åter måst fly in i huset. Hon hade slutligen, i hopp att våldet skulle upphöra, öppnat den tillhaspade dörren; men bofvarne inrusade då och tilldelade henne med en i förstugan stående jernspade två svåra hugg i hufvudet. Det fordrades verkligen godt hufvud för att ej helt och hallet duka under dessa mordhugg. Hon afsvimmade emellertid, hvarefter turen kom till mannen, hvilken blef kullslagen och på det ohyggligaste misshandlad. Harander hade hustrun kryat tilloch lyckades nu verkligen undkomma, Valdsverkarne trodde sig nu hatva gjort de gamla oskadliga, hvadan de började visitera huset; men medan detta pastod uande gubben Westlund Merfått sans samt lyckades äfven undkomma. Han skyndade till torparen Sven Stilles på c:a 2.000 fots afståvd belägna boning, dit hustrun, barfota, i blotta linnet och nedsudlad af blod, kort förut anländt och ropat på hjelp för sig och man. Då Stille, åtföljd af 2:ne srunummer, genast skyndade till Westlunds stuga, hade våldsverkarne redan tagit flykten. De hade icke funnit hvad de trol de al. ryktet omtalade penningebundtarne, och hade ingenting medtagit från den delvis skoflade bostaden. Makarne W. kände ingen af våldsverkarne. Den, som först velat intränga genom fönstret och som varit verksammast vid utförandet al våldet inomhus, ; näsa äfven i våra trakter också trä Ör var en ung man med trindlagt ansigte, spets amt af medelmiut och iklädd korttre Icke den ringaste omständighet har förekommit, som kunnat leda til de brotisl upptärkande. Mannen W. har öppna sar i hufvudet och 2 vå hogra armen samt är i öfrigt hvad man Ä riktigt blabankadi hela ansigtet och på kroppen. IIustrun har 2 större sar i hutvudet och en mängd blanader. Det oaktadt c de ganska krya och rörliga. Da läkarehjelp ir ttes, afslogo de densamma och sade sig vilja Åbota s selfva. 2 ar 9 8

26 oktober 1864, sida 2

Thumbnail