Göteborgsposten – 26 oktober 1864, sida 2

v I Jane svarade icke. ben sjuksköterska öppnade dörren, för att se efter, om nagot behöfdes, men en vink bjud henne att afligsna sig. Laura ville då icke komma, Jane? — Hon kunde icke komma, suyftade Janc; hon var i Pembury. Jag har telegraferat efter henne, och hon är kanske här med nista tag. Ilar hon en god make i honom? Jag tror det; jag har ej hört motsatsen. söker dem icke, tillade Jane, i det hon försökte bekämpa sitt hjertas qval så att hon kunde tala lugnt. Men Jane, hvar är Clarice? I denna min dödsstund är jag mest bekymrad för henne. IIar hon rakat ut för någon olycka? — Fader, jag vet ej, hvar hon är. eller föreställa mig hvar hon belinner sig. Jag börjar frukta, att hon råkat ut för nagon olycka; stundom förekan ej tänka kommer detta mig säkert. (At hvad så Hur skulle kunna nerar jag, att hon maste vara utrikes: men tanken på henne oroar mig ständigt. — Vare härmed huru som helst, så kan jag ej hjelpa det, stimtade påren, men Jane, jag anförtror heune ät dig. Kom ihåg att jag anförtror henne at dig. Spara ingen möda i dina efterforskningar; gör det till ditt lifs uppgilt. att upptäcka henna, ända tills det lyckats; haf alltid den hamnen för ögonen när du styr din kosa. Och framför till henne min välsignelse, när du funnit henne, och säg henrlen. iga det? S:undom rå e S0On