Göteborgsposten – 26 oktober 1864, sida 2

A —4——4 . —1 Q2— — tande, han tycktes näs ur hu :uerfatt styrka, ty rösten var stadig, och synsinnet oh up fattningen tycktes Vara SKAP pa. Jane gaf honom in nara teskedar gelo. — Jane, sade ha, jag tror, jag har svtt landet pa andra str mde n Det å? bättre än Kanaan var, och floderna läro lika kristall och bommorna pu stranden äro praktfulla Jag är ej langt deri an; jag behöfver blott arbeta mig sigenom ett mörkt sul, som ser mörkt ut, men mörkret betyder ingenting, ty et är ljust på andra sidan. I Janes tarar föllo a sängtäcket. Hon vagade ej tala, emedan hon ej litade i sin egon röst, och earlen teg en liten stund. i — Utt sådant st skepp, Jane, började han ater, sstort nog alt rymma da menniskor i veriden, och de, som stigit i det, ba fult :vig ro. Pe bohöfva ej mer vaka i nattkylan, ej mer flyn seglen, ej mur lovera och arbeta, ej mer kämpa mot stem och oväder. n stocc heräihaf bvaren gör allt det Ir oss. Du kommer ju till mig der, Jane? Jag går blott itet förut dit. ! IJjJa, hviskadelave snyttande, för utt vara der evigt hos min sar i salighåen. — Hvar ör Ckico: (kommen? i Jane tviflade ich på utt han menade baura. t — Vi ha ej wfat Clarice, sade hon, och Laura ej kommen ännu. — Jane, kansk har Clarice stigit i det sköna skeppet före mig. Kanske aner jag henne der. — Jag vet ich, svarade Jane matt, i det hon insåg utropade han hastigt. År hon iir 1