Göteborgsposten – 25 oktober 1864, sida 1

2—————— B ?f Gud få det Honom tillhörer — Hans Heliga Sabbath använd för det höga mål, hvartill Han gifvit, äfven oss, densamma? A andra sidan: hvad vi hafva att vänta oss, om Sabbathens höga helgd och betydelse undantränges, ja, rent af förnekas, det kunna vi inhemta på många ställen, både i den h liga och i verldshistorien. Skola då de prester klandras och smådas, som, i enlighet med af dem besvuren både gudomlig och mensklig lag och ordning, söka upprätthålla Sabbathens höga betydelse hos sina åhörare? Skola de derför stämplas såsom mindre upplysta,mindre Sanny kristliga? — Dessutom: hvilken grad af uppiysning vi besitta, är Redaktionen hvarkeu kompetent eller behörig, att sätta sig till doms öfver; och för det större eller mindre mått af sannt kristlig anda. som vi i vår verksamhet ådagalägga, stå vi icke till svars för någon tidningsredaktion. Det är vår ölvertygelse, att bvarken nägon prest eller lekman, som ar vupplystaf Guds Ord och lifvas af den Sannt kristliga anda, som detta ord förmår ingifva, gillar skarpskytteexercis på Söndag. Liksom vi ock mycket gerna försaka den äran att räknas bland det presterskap, som, just derför att det proklamerar frihet för exercis å Sönoch helgedag, af Redaktionen lofprisas såsom mera upplyst och mera sannt kristligi. Hvad ock innevånarne i Lundby för älven blifvit af Redaktionen smådade, be jag upplysa att de ingalunda stå på n af hylsning och bildning: och visar sig detta bäst derutaf, att de ej låtit sig, af det köttets evangelium, som Göteborgsposten och consorter predika, så påverkas, att de vilja gifva sin allraheligaste tro och öfvertygelse om Sapbathens rätta firande och andra till ett rätt Gudstjenande hörande stycken, till sköflings. Skulle några personer med låg grad af hyssninghär finnas, äro de väl rätt inga andra, än de som fullprata Redaktionens öron med lögnaktiga och förvridna framställningar om härvarande presters verksamhet. Till slut vill jag försäkra, att Lundby allmoge, som, genom vidhållande af Sabbatsbudets helgd, ännu gläder sitt presterskap, visst icke är mindre fosterländskt sinnad, än den allmoge, som bedrifver skarpskytteexercis på Söndagar. Hisingen d. 20 Oktober 1864. Joh. Em. Hansson. Comminister i Lundby och Tufve. Da undertecknad sedan en kort tid tillhör Lundby pastorats presterskap, torde plats för följande rader ej vägras: Uti de åsigter, hvilka såväl hr lektor Roscnius uttalat som komminister Hansson i denna tidning ämnar anföra angående skarpskyttars vapenöfningar a Sönoch Helgedag kan jag icke annat än instämma. I sammanhang med detta mitt förklarande, hvilket jag finner mig föranlåten afgifva, för att undgå den beskyllning att i smyg motverka exercis på Föndag. vill jag endast tillägga, att skarpskyttarnes exercis på Söndag ingalunda synes mig hafva någon god inverkan på ungdomen inom denna församling. Förliden Söndag fick jag också till min förvåning se, huru en afdelning skarpskyttar vandrade förbi Lundby kyrka, just vid den tid då Gudstjensten begynte och med trummors ljud störde de gudstjenstbesökande och nattvardsgästerna på deras färd till kyrkan. Hvad dessa skarpskyttar under gudstjensten förehade, vet jag icke med visshet, men de återvände icke förr än en stund fter gudstjenstens slut och enligt hvad som förljudes, skall det finnas tydliga spår, hurn de tillbragt denna sin Söndag. Lundby Hisingen den 21 Okt. 1864. Axel Palmgren. v. pastor. amling. som far,