Göteborgsposten – 22 oktober 1864, sida 1

mr Stephen gått. Detta hade egt rum om morgonen på den dag, då lady Laura besökte sin syster. Mr Carlton var nu på väg till farmen, utan att veta att Frederick Grey, som kom emot honom, kom derifrån. Saken var den, att Fredericks fader hade skickat honom för att efterfråga resultatet af vissa medel, som ordinerats efter konsultationen. Då han ankom, gick arrendatorn ut för att tala med honom. — Ni är kanske slägt till herrarne Grey, sir? sade han, efter att ha besvarat Fredericks frågor. — Jag är mr Stephen Greys son. Hvarföre frågar ni det? Mr Thrupp, som såg enfaldig ut, ref sig i hufvudet och sade: — Då är ni kanske god och säger, att vi se helst, att den herrn icke kommer igen, sade han tvekande, ty han ville ogerna tala rent. Min hustru har blifvit så upprörd af att höra att han ibland skickar ut gift i medikamentsflaskor, att hans besök gjort henne mera ondt än godt. Hon är litet bättre och tror, att d:r Carlton kan kurera henne på egen hand. Vill ni vara så god och framföra det till mr Stephen jemte vår tacksägelse för besöket i morse. Harmens rodnad spred sig öfver Frederick Greys drag och han frågade: — Hvem i all verlden har sagt en sådan osanning om min far? — Det var inte illa menadt, svarade arrendatorn höfligt. Jag försäkrar, att jag inte ville såra, för vi veta bara