Göteborgsposten – 22 oktober 1864, sida 1

det vi höra. Sedan herren gått, stannade den andre, d:r Carlton, menar jag, och frågade hur det kunde falla oss in att kalla honom hit; han sade, att det kunde komma att kosta oss lifvet, för han var inte noga, när han blandade medikamenter, och ett fruntimmer hade dött ar ett sådant. Den andre brodren, John, sade han, var fullkomligt pålitlig, och det var honom han bedt mig kalla. Jag frågade min granne, om det var sannt, och han se att det var sannt, att ew fruntimmer dött, efter att ha tagit in något medikament, som han skickat. Det skrämde upp min hustru, så att vi fruktade, att hon skulle dö — och kanske ni är god och säger honom, att vi inte vilja såra honom, men att vi se helst, att han inte kommer igen. Frederick Grey gick från arrendatorns boning med blodet sjudande af harm öfver den orätt som mr Carlton gjorde hans far, såsom han trodde, af elakhet. Det var då master Frederick efter detta obehagliga samtal tervände vid mycket dåligt lynne, som han olyckligtvis träffade mr Carlton midt utanför lade Chesneys port. Lady Jane kunde kallas den tredje personen vid detta möte. Hon hade promenerat på gången, sedan Laura atlägsnat sig, och när hon såg ut, blef hon varse mr Carlton på den ena sidan om sig och mr Frederick Grey rå den andra sidan. Då hon ej ville, att läkaren skulle observera henne, gick hon afsides bakom häcken, för att vänta der, tills han gått förbi. Men detta skulle ej ske så snart. Mr Carlton gick framåt, nickande halft likgiltigt, halft stolt åt gossen, då