Göteborgsposten – 20 oktober 1864, sida 2

ströfvade bekymmerslost omkring på det inringade fältet för att uppsöka hennes vinterläger. Men honan, som jägarne ovetandes blifvit väckt ur sin dvala, rusade genast efter dem, som på ctt bösshåll nära gått förbi lägerstället, och angrep Grels Grelsson i Torpet, hvilken tillfogades 3:ne svåra blessyrer, en i låret, en i armen ofvan handleden samt en i ansigtet, som till hälften flåddes ofvan ögonbrynen. Under tiden aftryckte en af jägarne sin bössa, men skottet gick likväl icke löst, hvilket måhända var en lycklig omständighet, enär det lika väl kunnat träffa Grels Grelsson som björhonan. Denna sökte likväl genast hämnas uppsåtet, i det hon ögonblickligen kastade sig på den sårades fader, Grels Grelsson ifrån Öster-Graninge, hvilken hon tillfogade ett djupt sår i ena låret samt eljest vildt sargade, så att hud och hår afsletos hufvudet till 33 tums vidd. Grels Grelsson måste på släde föras från stridsplatsen till sitt hem. Mans skalperade hufvud hopsyddes af den då i Oster-Graninge händelsevis befintlige skicklige vaccinatören Nätterqvist ifrån Sollefteå. Härefter kom turen till Jonas Ivarsson, hvilken sökte mota honan med sitt spjut, men hvilket han i häpenheten och brådekan så illa riktade, att det slant förbi hennes hårtjocka sida med sådan fart. att Jon och bjönhonan stötte sina hufvuden tillsammans, hvarvid Jon rände sin ena hand in i hennes gap och derefter hårdt luggade henne med den andra. Den näpst Jon sålunda med sitt ihärdiga luggande sökte gifva björnhonan retade endast ännu mera hennes onda lynne; hon reste sig på sina två fötter och hjod Jon att pröfva armstyrkan. Denne, icke oerfaren i konsten att taga saång?, kastade henne genast i backen. Detta oförväntade kast försatte björnhonan i raseri; hon skulle nu anfalla den tapp: raste bland jägarne, Erik Olofsson, men med ett vild språng rusade hon så oförsigtigt på dennes framräckta spjut, att det på on gång genomborrade hennes hjerta hvaraf döden ögonblickligen följde. De begge hun: darne, till hvilka jägarne före kampen satt ej ring: lit, höllo sig på vördnadsfullt afstånd ända till des: björnhonan stupat. Björnhonan, som åtföljdes af 3:n. ungar, hvilka naturligtvis också dödades, ehuru me mera lätthet, var ett äldre, storvext exemplar. hvilke synes deraf, att hon lemnade ej mindre än 5 164 spåck samt hade en hud al något öfver 4 alnar längd. En veteran, f. lifgrenadieren Nils Spju från Sjögestad i Östergötland, hvilken delto; i slaget vid Säfvar och Ratan d. 19—20 Au gusti 1809 samt kriget i Norge 1813—14, al led d 28 sistl. September, i en ålder a 85 år. AA FFOAöEUUtttacalsar