Göteborgsposten – 19 oktober 1864, sida 1

Ärsssöljden i Danmark. Vårt gårdagstelegram från Köpenhamn omtalar, att danske inrikesministern begärt det nu församlade riksdags-folkethingets bifall till åtals anställande mot danska Dagbladet med anledning af en dess uppsats, Fredslutet och Arfstöljden, hvari bladet bevisar, att om fred blir sluten mellan Danmark och de tyska stormakterna i den anda, hvari fredspreliminärerna antagits, är konung Christian IX ej längre berättigad att legitimt innehafva danska tronen, hvilken enligt Kongelonen tillfaller prins Fredrik of Hessen. Vi anse denna artikel så märklig, att vi tro oss böra härnedan meddela af densamma en analys, förutskickande den anmärkning, att artikeln eller artikelföljden antagligen tillkommit, för att visa danska allmänheten, huru nära denna står att bli kastad i gapet på Tyskland, och att derföre någon för danska nationaliteten mera betryggande ställning är nödvändig. Vi behöfva ej angifva, hvar denna mera betryggande ställning har sitt rätta fotfäste. Om — menar artikelförtattaren — den i konventionen al d. 1 aug. (om fredspreliminärerna) sastställda fredsgrundval sasthälles, skall dermed inseglet vara satt på monarkiens upplösning. Den komplex af länder, som ätminstone sedan 1814 utgjort danska staten, skall då ej längre vara till; den skall vara splittrad i tvenne delar, at hvilka konungariket bevarar sin sjeltständighet och den fria dispositionen öfver sitt öde, under det de trenne lösryckta hertigdömenas tramtid och inre ordning öfverlemnas åt de tyska stormakterna och kanske Förbundets vilja. Detta fredslut måste inverka på det under åren från 1851 till 1853 åvägabragta ordnande af danska artstöljden, hvilken just var på det närmaste knuten vid upprätthållandet af monarkiens integritet. Yronfoljdslagen af d. 31 juli 1853, enligt hvilken Christian blifvit konung i Danmark, lägger det största eftertryck på upprätthållandet af danska monarkien i dess fulla integritet. Det heter i denna statsakt: Det har af våra förfåder på tronen erkänts som en hufvudgrundsats för deras regering, att de länder, hvilka äro underkastade de danska konungarnes spira, icke böra delas eller skiljas ifrån hvarandra. I öfverensstämmelse härmed har var högt älskade käre fader, H. M:t högstsalig konung Christian VIII, högloflig i innelse, . .. gifvit alla sina trogna undersåter den försäkran, att hans sträfvanden oaflåtligen varit och skola bli riktade på att åvägabringa ett fullständigt erkännande af den samlade danska statens integritet, så att de under hans spira samlade landsdelar ej någonsin skola åtskiljas. Under de skakningar, som ... efter att ha inträngt öfver vår monarkis gräner hotade med de största furor för dess integritet, ha äfven vi trott oss med orygglig fasthet böra hålla oss vid denna hvars ernående och bevarande blifvit oss öfverantvardad som ett af de förnämsta föremålen sör de danska konungarnes regering.