Göteborgsposten – 19 oktober 1864, sida 1

tjente genom sin verksamhet. Han hade nödgats säga sin hustru, att hon måste spara, och hvarje timma på dagen önskade Laura tusentals saker, som endast den rike kan köpa. Hennes fafånga hade säkerligen icke aftagit, sedan hon tillträdde sin titel. — Jag tycker det är skam af pappa att icke ge mig ett anslag, un då han innehar den Chesneyska egendomen, eller att ge min man en motsvarande penningsumma, utropade Laura harmset. Jag är säker på att mr Carlton tycker a t det är obilligt, fast han icke nämner något derom. — oObilligt! utropade Jane med stort eftertryck. — Ja, det är orätt, skamligt orätt. Hvad har jag gjort för ondt? — jag har gift mig med den han ej skulle velat tillåta mig att gifta mig med. Men tänk endast på hvad han sjelf har gjort! Han har gift sig med en qvinna som vi alla tyckte illa om. Om det var en mesalliance, då miss Laura Chesney, som icke hade några tillgångar alls, gifte ig med en doktor. hvad är det då, när earlen af Oakburn sänker sig till sin dotters guvernant? Jane svarade icke. Det låg någon logik i Lauras räsonnemang, fast hon ej tycktes inse, att hon var skyldig sin fader lydnad, och att hon hade handlati strid deremot. Laura fortfor: — Du, Jane, var honom oinskränkt tillgifven, och hur har han lönat dig derför? Jo, han har drifvit dig från ditt hem. Ilan har drifvit bort dig så likgiltigt, tror jag mig kunna påstå, som han skulle kört ut en hund — tyst, Jane! jag måste tala ut. Han har sin nya fru och frågar föga efter både mig och dig. (Forts.)