Göteborgsposten – 18 oktober 1864, sida 1

Göteborg d. 18 Oktober 1864. ÅAnnalkande storm. Enligt igår till Handelsföreningen härstädes ingånget telegram hvarom underrättelsen återfinnes i i dagens annons-afdelning), dateradt Helgoland i går kl. 2,65 c. m., skall en sydlig storm inom 2 å 3 dygn vara att förvänta. Som bekant, befinnes på Helgoland en atdelning af den efter amiral Fitzroys system inrättade varningsoch Stormsignalerings-telegrasen. IIandelsföreningen härstädes har för någon tid sedan öfverenskommit med amiral Fitzroy i London om reguliert erhållande af dylika varningstelegrammer, och kommer för deras tillkännagifvande att med snaraste på handelsföreningens bekostnad uppsättas flera ignaleringsapparater, deraf en på Navigationsskolan, en vid Nya Varfvet och åtskilliga andra på lämpliga ställen i Skärgården. Om hertigens af Östergötland resa genom och uppehåll i Jönköping, berättar Jön köpingsbladet för i Lördags: Hertigen af Östergötland med familj anlände hit i går afton kloc kan 7, och mottogs vid sin ankomst af en talrik menniskomassa samt stadens paraderande skarpskyttekår. II. K. II. behagade för sin person taga logis hos prosten Modigh och hertiginnan jemte de små prinsarne uti länsresi denset. Husen i östra delen af staden voro illuminerade. Hertigen undanbad sig skarpskyttarnes erbjudna hedersvakt, och lät för sig presentera kompanichefen samt vice kompanichefen. Åfresan härifrån skedde i dag på morgonen med bantåget klockan 6,15. Skarpskyttesaken och Söndagens helgd. Med anledning af några yttranden i senaste Lördagsnumret af Göteborgs-Posten under rubrik: Presterskapet och skarpskyttesaken, angående den i Lundby å Hisingen bildade skarpskyttekår och dess förhållande till församlingens presterskap, har kyrkoherden derstädes begärt rum för följande: Till Göteborgs-Postens Redaktion. Då redaktionen i sista numret af sitt blad upptagit en emot undertecknad förd klagan jemte nägra densamma beledsagande reflektioner, torde ock följande ord till svar i samma blad få ett rum. Hela orsaken till nämnde klagan ligger, så Red. riktigt antyder, i frågans olika uppfattning. Red. vill ölvertyga oss att skarpskytteexercis är detsammu som skaryskytteexereis på Söndagarne. Vi deremot göra mellan det förra och det senare en alldeles väsendtlig åtskiljnad, så väsendtlig, att den som vill göra allt att befrämja denna exercis i och för sig, kan pa samma gång göra allt att förhindra dess bedrifvande på Söndagarne. I korthet sagdt är detta just undertecknads ställning till skarpskyttesaken. Läsaren förstar häraf, att de hos Red. klagandes uppgilt, det skulle undertecknad hafva uppmanat hemmansegare, att varna sina söner sör delaktighet i skarpskyttesaken, är komplett osanning. Undertecknad har tvärtom både vid mera offentliga tillfällen och enskilt sagt, att det onda, hvaremot den nu pagående skarpskytterörelsen vill bereda oss ett värn, är lIruktansvardt nog, för att rättfärdiga den ifver, hvarmed unga m.n nu väpna sig deremot, samt de ansträngningar och uppoffringar, hvarförutan detta icke kan ske, berömvärda uog, att rättfärdiga den stora allmänhetens tacksamhet. Men hvad jag detta oaktadt velat och vill efter bästa lörmåga motverka är, att man, för att skydda sig emot nämnda onda, skulle ga så till väga, utt man asamkade sig elt ännu större. Ty af alla skarpskyttesakens aktiva befrämjare finnes väl ingen, huru djupt han än månde stå i dess leder, som icke skulle instämma i skaldens ord: hvar slal af sitt begär har en tyrann till herre. Skulle vi genom skarpskytteexercisens bedrifvande på Söndagen offentligen proklamera såsom grundsats, att man kan använda denna dag efter behag, äfven till sådana timliga värf, som utan skada kunna till veckans öfriga dagar uppskjutas, då vore i och med detsamma sabbatsbudets gudomligt och menskligt förbindande kraft faktiskt förnekad, och dermed i denna mensklighetens äldsta och ursprungligaste institution så att säga en lucka uppkommen och tillträde öppnadt för allt annat, men icke för dess välfärd. Ty äfven efter Jesu mening, vi kunna derom försäkra Redaktionen, skulle hvilodagen vara Herrans dag eller den dag, som, med uteslutande af underordnade angelägenheter skulle användas för mensklighetens högsta. Det är då lätt att inse, att om ock, hvilket vi bestrida, genom Sön