Lordens döttrar.) Af forf. till Slottet East Lynne. — Jag talade med John i går om saken och lät honom veta hvad jag funderat på flera veckor. Han och jag måste skiljas åt. John måste skaffa sig en kompanjon, som Södra Wennock får mera smak för än det nu har för mig, och jag måste pröfva lyckan på ett annat ställe. Om jag sjelf ruineras, så bör jag icke ruinera John äfven, och jag tror, att om jag stannade qvar, hela praktiken skulle försvinna. Mrs Grey blef bedröfvad. Man kan icke undra derpå, ty hon fick ju veta, att hon skulle lemna det ställe, der hon bott så länge. — Hvart skola vi flytta? utropade hon upprörd. — Jag vet icke. Kanske det vore bäst att vi flyttade till London. Der känner den ene icke sin närmaste granne, och ingen skulle känna mig såsom den olycklige läkaren från Södra Wennock. — Det är sannt, att vi träffats af en stor olycka! sade hon med låg röst. — Den är oförtjent, svarade Stephen Grey, och det är min stora tröst. Gud vet huru oskyldig jag var till