Göteborgsposten – 14 oktober 1864, sida 1

henne mindre sjuk till kro pen än til själen och visste, att endast tiden kunde kurera henne. — Kära mylady, om jag gjorde er till min patient, så vore det att bestjäla er, sade han andra gången han var hos henne. Nerv färkande medel? Ja, ni skall få ett sådant om ni så önskar, men tiden skull bäst stärka edra nerver. Hon insåg, att han gissade huru förfärligt slag carlens giftermål varit, hvilket förorsakat en verklig uppstandelse i Södra Wennock. Jane skulle icke ens ha talt denna aflägsna anspelning derpå at någon, men det lag något hos mr Grey, som tycktes draga henne till honom som till en vän. Hon satt vid bordet i det lilla qvadratformiga förmaket — det var litet i jemförelse med några af de rum, hvarvid hon varit van på senare tider — och stödde kinden mot handen. Mr Grey satt på andra sidan kaminen midt emot henne. Det började skymma, och det röda eldskenet lekte på Janes bleka ansigte. Ja, erkände hon, jag tror, att det är blott tiden, som kan verka synnerligen godt pa mig. Jag känner — jag känner, att jag aldrig aterfar mitt glada lynne. Men jag skulle gerna vilja ha nagot nervstärkande, mr Grey. — Det skall ni få, lady Jane. Jag föreställer mig att er konstitution icke iär mycket stark. — Det är den kanske icke. Men hittills har jag alltid haft god helsa. Ha några förändringar egt rum i Södra Wennock? fortfor hon belåten med att tala om något annat än sig sjelf.