Göteborgsposten – 14 oktober 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sörf. till Slottet East Lynne, Kom earlen att tänka på en annan af sina döttrar, om hvilken han nyttjat samma ord, neml. Clarice! Han hade sagt, att hon skulle ta sitt förnuft till fånga, om man cj vände sig till henne. Men det såg ut, som om hon icke gjort det ännu. Lady Oakburn gick upp till Janes rum och knackade på dörren. Hon var mera bedröfvad och tröstlös än man kan föreställa sig, ty hennes samvete sade henne, att hon lurendrejat sig in i familjen. Jane var då ensam. Hon stod framför en byrå och tog ut det, som låg deri. Grefvinnan var så upprörd att hon gret. — 0! lady Jane, gör mig icke så olycklig. Om jag vetat att min hitkomst skulle jagat er ur huset, hade jag icke kommit hit. Jane stod lugn och kall; hon värdigades knappt höja sina stolta ögonlock. — Ni borde förut tänkt på följderna. — Ack, om ni visste hur långt jag är ifrån att på något sätt vilja uppträda anspråksfullt! fortfor grefvinnan