Göteborgsposten – 13 oktober 1864, sida 1

— Ja, hon reser tillbaka till Södra Wennock, för att bo der, efter hvad hon säger. Hon och Judith packa in sina saker, för att resa i dag. Lady Oakburn blef mållös af bestörtning. Under en minut kunde hon hvarken röra sig eller tala. Hon led af samvetsqval. — Vet din pappa det, Lucy? — Ja, det tror jag, snyftade Lucy. Jane sade, att hon bedt pappa, att jag skulle följa med henne, men att han icke ville tillåta det. Lady Oakburn gick ut och sökte efter earlen. Han var ännu i biblioteket och gick der fram och tillbaka med sin käpp, hvilken nyss hotat den stackars Pompeys hufvud, då han kommit att underrätta honom om något. — Lucy säger att lady Jane ämnar flytta härifrån. O! lord Oakburn, det är just det, som jag fruktade. Jag skulle hellre velat dö, än komma hit och förorsaka oenighet i ert hus. Är här intet att göra? — Nej, det är här icke, sade earlen. När Jane bestämt sig för något, så är hon bestämd. Det är ett samiljfel, mylady, som du kommer att märka, när du varit längre i familjen. — Men lord Oakburn — — — Min söta vän, hör på. Allt prat i verlden kan icke ändra det, och jag ser helst jag slipper höra talas derom. Jane kommer att resa till Södra Wennock, men jag förmodar, att hon tar sitt förnuft till fånga, innan hon bott der många månader. (Forts.)