Göteborgsposten – 13 oktober 1864, sida 1

Bestyrelsen för offentliga föreläsningarne härstädes har lyckats genomdrifva en åtgärd som måste ogillas, huru mycket man än är intresserad för nämnde föreläsningar. Oaktadt såväl juridiska fakulteten och akademiska konsistoriet i Lund atstyrkt törslaget att professorn grefve Hamilton skulle beviljas tjenstledighet för att hålla föreläsningar här i politisk ekonomi under denna och nästa månad — således under brinnande termin? — och oaktadt visadt blifvit att hans föreläsningsskyldig het i Lund icke under tiden af annan person kan sullgöras, af brist på lärare, — så lärer dock hans ansökan birfallits af kansleren, att döma deraf att den härvarande föreläsningsbestyrelsen redan på sitt program upptagit protessor Hamilton såsom föreläsare. Stort uppseende väckte de nu församlade statsrevisorernas framställning till justitieministern att erhålla uppgifter om det skick hvari landtoch sjötörsvarets materiel at särskilda vapen jemte beklädnad, tross och sjukvårdspersedlar för närvarande befinnas. Revisionen afslutas om Lördag, och om på de återstående fem dagarne något svar lemnas, är det dock klart att detsamma icke på så kort tid som revisorernas arbete får tortgå kan föranleda till någon åtgärd. Men om revisorernas verksamhet i nu anförda fall icke lemnat något egentligt resultat, så torde deras åtgöranden i en annan fråga blifva af större intresse. Det berättas nemligen att revisorerna ganska strängt nagelfarit med fullmäktiges i Riksgäldskontoret senast afslutade jernvägslån. En komite har särskildt varit nedsatt bland revisorerna för den frågan och j nämnde komite lärer hr Julius Lindström från Göteborg i första rummet varit verksam. Lånetransaktionen förmäles förete åtskilliga besynnerligheter, hvilka hr Lindström con amore exploiterat. Revisorerna säges äfven hafva såsom en stor misshushållning och ändamälsvidrighet betecknat att icke regeringen förenat bsrneem ningen af det topografiska och ekonomiska kartverkat under en styrelse — en åtgärd, hvilken af alla sakkunnige, som deröfver hörts, blifvit varmt och öfvertygande förordad, men hvartill hrr civilministrar Almqvist och Lagerstråle icke velat lyssna, af personlig animositet mot öfverdirektören vid landtmåäteriet, som lärer vara alltför positiv i förstnämnde herrars tycke. Den första svenska kanonen af Bessemersstål har nu lyckligt ankommit från Sandviken, tillhörigt Högbo aktiebolag. Kanonens längd är 14 fot, och 18 tum i stora och 11 12 i lilla ändan; vigten 126 centner. Den har först blifvit gjuten i fyrkant och sedan rundsmidd i kanonform under en hammare som väger omkring 83 skeppund, och hvilken verkar med tredubbelt öfvertryck, d. v. s. med en tyngd af 249 skeppund. Att åstadkomma en hållbar hammare at en så stor tyngd och verkan har utgjort den stora svårigheten. Också har hammaren en om icke två gånger sprungit — och deri har orsaken legat till dröjsmålet med den kanonleverans som Högbobolaget åtagit sig till kronan och som rätteligen bort ha varit fullgjord redan i somras. A:t problemet nu blifvit lyckligt löst och att kanoner at Bessemersstål nu kunna tillverkas vid Sandviken är för kanongjuterierna vid Åker och Finspong ett svårt slag, som måste hatva tillföljd att äfven dessa måste förändra sin tillverkningsmetod. Den omnämnde kanonen skall nu föras till Stafsjö för att borras och svarfvas. Verkstaden derstädes är för viss tid af kronan förhyrd, ett arrangement som lärer tillskynda staten en ganska betydlig besparing i utgift. v. S.