—— ?—— SF? X — —— LL höga resande, hvilka, enligt hvad det berättas, hafva ytterst svårt att törlika sig med den stela etiketten vid drottning Victorias hof. — Då de kungliga personerna vistades en famille på Ulriksdal, letde de der det angenämaste samiljelif. De gjorde promenader i den natursköna parken, de musicerade, de skrattade — som andra menniskor? — och en afton, då de höga herrarne voro ute på jagtsärden åt Nerike, satte sig prinsessan Alexandra vid drottningens sybåge, för att visa det hon såsom en dotter af den arbetsamma Eva äfven kunde föra nålen. Det tapetseriarbete hvarmed drottningen nu är sysselsatt och som lärer skola bli en julklapp till någon hög person, får ett ökadt intresse, det blir till och med historiskt derigenom, att äfven Euglands blifvande drottning lagt hand dervid. Det britiska fursteparets vistelse här har naturligtvis ådragit konungen ofantliga kostnader. De uppskattas till omkring 150,000 rdr. Summan förefaller oss profana otroligt hög. Men då jag nämner några utgiftsposter, så skall man lätteligen kunna få en aning om hvad det hela uppgått till. Allenast hos en handlande här köptes mattor för 22,500 rdr. Extratåget till och från Örebro kostade närmare 2,500 rdr, och omkostnaderna för extratåget till Göteborg jemte de kungliga vagnarnes återföring hit beräknas till närmare 4,000 rdr. Lägg härtill att hela den engelska betjeningen, omkring 40 personer, erhöll precist samma servering som de kungliga personerna, — så kan man ana en ofantlig hög utgiftssumma. Den främmande betjeningens oförsynta anspråk väckte stor harm. Sålunda fordrade de den noggrannaste uppassning, ekipager, då de ville bese hufvudstaden, finaste sort cigarrer och champagne i öfverflöd. Vi motse här en serie af festligheter i anledning af Föreningsdagen. Stadsfullmäktige ha beslutat inbjuda de norska deputerade, som hitväntas, till en magnifik middag på Börsen. Staden skall illumineras d. 4:de November; galaspektakel skall gifvas, då det af Nordforss skrifna och 1814 uppförda divertissementet Föreningen, med musik af Du Puy, kommer att återupptagas, — och derefter stor souper af konungen, såvida icke stadsfullmäktiges middag hålles andra dagen, i hvilket tall konungen å föreningsdagen tros gitva stor middag. En större kollation, mera allmän och folklig, arrangeras troligen någon af dagarne för de norska gästerna, och norska statsministern skall också gitva en af dessa splendida banketter, hvari han excellerar. Ni känner tvifvelsutan att bland alla våra publicister är hr Crusenstolpe såsom danskhatare den förste i ordningen. Men dernäst hatar den gamle politiske kameleonten numera skandinavismen — ty förr var han densamma väl bevågen. Emellertid har han i sitt sista Ställnings-häfte (för September månad) till alla våra ultraministeriellas obeskrifliga harm anställt en sträng räfst med utrikesministern, för dennes sorgligt ryktbara depesch N:o 100, hvari grefve Hamilton bemyrdigades Åerbjuda Danmark den hjelp som det af oss kunde påkalla. Hr C. uppställer den onekligen ganska riktiga satsen, att så länge grefve Manderström innehade utrikesärendernas portfölj, var det hans pligt, dikterad af heder och samvete, att soutenera berörda erbjudande, och att då detsamma af högre skäl icke längre kunde vidhållas, lemna sin plats. Det är uttalandet af denna åsigt, som bringat de ultraministeriella i raseri, helst de icke kunna bestrida grundsatsens riktighet. Hr Crusenstolpes mot grefve Manderström begagnade ordalag äro för öfrigt af den beskaffenhet, att han för desamma ganska säkert skulle ådragit sig en tryckfrihetsaktion, om icke ministerens