Göteborgsposten – 12 oktober 1864, sida 1

undan sådana sandbankar. Kom i håg, att hon nu är min i hustru och kommer att styra huset. Din tillgifne far Oakburn. Jane hopkramade brefvet och lät hufvudet sjunka; då och då steg en konvulsivisk snyftning upp i hennes hals och röjde hennes själsqval. Om någonsin ett svärd gått igenom en qvinnas själ, så har det gatt igenom Jane Chesneys. XXX. Tillbaka till det gamla hemmet. De stodo tillsammans i biblioteket — earlen och hans dotter Jane. Morgonsolens strålar strömmade in genom fönstret, lekte på Janes släta ljusa hår och visade endast alltför tydligt, hur bleka hennes kinder voro, och huru mycken smärta hennes anlete afspeglade. Earlen såg tvär och besvärad ut och gick rastlöst fram och tillbaka på mattan; hans käpp låg, besynnerligt nog, bortglömd i en vrå. Det var deras första möte sedan hans återkomst föregående afton. Ack, hvilken natt hade Jane icke tillbragt! Hennes ögon hade ej varit slutna ett enda ögonblick. Hon steg upp sådan som hon lagt sig; hon hade alltjomt lidit af det slag, som träffat henne. Hon hade hört earlen gå in i biblioteket efter fru