Göteborgsposten – 11 oktober 1864, sida 2

Af Litograsi-kt Allehanda har 11:te häftet utkommit, innehållande följande planseher med text; Kristusbilden efter en tafla af Wallander; porträtt. ar kl bibliotekarien Klemming; utsigt af S. Hans-gatan i Wisby efter en tafla af Palm, samt Vigor Spa samlande de gamla lagarna originalhandteckning at Malmström. Upsala-universitet. I Uhsala-Postenför d. 8 d:s skrifves: Högtidligheten af trenne installationer kommer nästa vecka att härstädes ega rum, då i deras embeten högtidligen inställas professorerne Hultkrantz, Sahlin och Holmgren, at hvilka hr Hultkran på månda: gen tillträder sitt embete med en offentlig föreläsning, deri han framställer Inledning till nya testamentets eschatologi, hr Sahlin på tisdagen med en föreläsning öfver Etikens vigt och betydelse för den praktiska filososien i det hela, samt hr Holmgren med en föreläsning, som har till ämne En blick på den nya fysiologiska forskningen och dess resultater. I det program, hvarmed universitetets roktor. protessoron Lilljeborg, inbjuder till dossa högtidligbeter, lemnar han ett Biarag till kännedomen om de inom Sverge och Norge törekommande Crustaceerna af Isopodernas underordning och Tanaidernas tamilj. Lyri scenen i Stockholm, En korrespondent från Stockholm skritver under d. 2 d:s ull Berlingske Tidender: Oaktadt fru Michaeli är borta och trots sjukdomsfall hos en och annan af sujetterna, har Stockholms Kongl. teater under Sept. månad gifvit 14 operor. Under sista veckan har RKegementets dotter? uppförts. Uppförandet af denna opera är töröfrigt icke någon märkvärdig föreställning. Ofver det medelmåttiga höjer sig blott titelrollens innehafvarinna, m:ll Gelhaar, en vacker, ung dame, som med stor flit har arbetat sig fram och nu i flera roller gör mycken lycka. Hon har ej blott en täck och icke obetydlig talang i dramatiskt afseende, utan äfven i sången flera företräden, förnämligast som koloratursängerska. Den tredje af de i Donizettis opera inlagda Rodeska variationerna sjöng hon ypperligt, och oaktadt hennes röst ej är särdeles stark och dessutom något skarp, kan hon dock remplacera fru Michaeli i åtskilliga roller. t. o. m. de största. Hon skall spela drottningen i Hugenotterna, Adina i Kärleksdrycken, och hon har i ÅKronjuvelerna? ett af sina bästa bravourpartier. Tenoren i Regementets dotter, hr Dahlgren, har en till partiet svarande sekundröst, visserligen en ren tenor, men hvarken starkare eller så vacker som hr Steenbergs; i utseende och spel erbjuder hr D. ej heller något framstående. Deremot är sergeantens framställare, hr Uddman, temligen fenomenal genom sin enorma gambriniska korpus. Hans röst är en ordinär bas-bariton, hans spel kan tyckas vara tillfredsställande för den som ej sett hr Phister. Nämnde operas uppförande i Stockholm är mindre helgjutet, alldenstund den icke är inöfvad af den egentlige kapellmästaren hr Norman. Ehuru enskildta nummer gingo förträffligt och ehuru körerna bestodo af friskare röster än Köpenhamns kongl. teater besitter, var prestationen dock i det hela taget af andra rangen. Flera besynnerligheter i de spelandes manr visade, att det estetiska sinnet vid kongl. teatern i Stockholm behöfver en luttring. T. ex. det oväsen, som kongl. teatern i Köpenhamn troligen är den enda scen som har bannlyst från sig, att de spelande helsade vid applåderna — som för resten voro temligen tunnsådda —; och det lifliga bifall som egnades m:ll Gelhaar urartade till en framropning. den ena aftonen både mellan akterna och efter den sista. Faust? var mer än något annat en pröfvosten för den stockholmska operans ståndpunkt, och när man fäster billigt afseende vid att tenoren, hr Arnoldson, ännu icke var fullt återställd efter en stark förkylning och att Margaretha af m:Il Hebbe för tillsallet gass såsom gästroll, så bestod man profvet förträffligt. Hr Norman dirigerar kanske litet för starkt, men beherrskar sin orkester ypperligt, hvilket visade sig såväl i den allmänna precisionen och lifligheten, som ock då vid ett tillfälle Mefistofeles sprang öfver en hel takt, men utan minsta uppehåll följdes med ackompagnementet. Operans yttre uppsättning är af Bournonville, och om man undantager en särskild grupp, som visade sig besynnerligt stel, hvilket kanhända var tillfälligt, var hela mise-en-scenen förträfflig och högst effektfull. Naturligtvis uteslöts här, liksom nästan på alla andra teatrar, en del af de langa 5 akterna, deribland Valpurgisnatten; men likväl är det tillräckligt qvarlemnadt, för att gifva en skicklig instruktör mycket att göra. Den vackra qvartetten under spatserturen i trädgården gick förträffligt, isynnerhet den senaste hälften, och den är en af operans förnämsta partier. Mänskenet, som åstudkoms medelst elektriskt ljus, var af en magisk effekt, och framställningen af både Mefistofeles frestande qvasiparadisiska verld och den verkliga himlaverlden lemnade intet öfrigt att önska. Titelrollen spelades g zgzanska tillfredeställande af hr Arnoldson, och någon heshet på ett par ställen undantagen, utförde han sångpartiet med en hög, kraftigt klingande brösttenor af stor skönhet och såpass styrka som behöfves i detta parti, hvilket föröfrigt kan sägas ha legat långt öfver Gounods förmåga. Mefistofeles spe lades alldeles förträffligt af hr Willman; isynnerhet voro hans rörelser och gång fulla af all möjlig satanisk fantasi. Äfven i sin sång röjde han sig vara en god skådespelare, men hans röst är icke vacker, och detta gjorde att partiet icke alldeles kom till sin fulla rätt, ehuru den var af stor effekt. Om Goethes Fauste till större delen är förflyktad i Gounods musik, så försvann hans Gretchen naturligtvis helt och hållet genom wm:ll IIebbes framställning. ty sjelfva hennes apparition gör sö ken till en omöjlighet. Det är troligt att hon rättat