Göteborgsposten – 11 oktober 1864, sida 1

England och Sverige. Det stora verldsbladet Times har redan börjat meddela en följd af långa och omständliga korrespondenser angående det engelska tronföljareparets vistande i Sverige. Ej nog dermed, sysselsätter sig Times äfven i ledande artiklar med denna sak, hvilka artiklar äro lifvade af stor vänskap för den skandinaviska nationaliteten. Vi meddela här ett utdrag ur en sådan ledande artikel af d. 4 d:s: Detta besök har haft sitt intresse. Huru vänskapligt vårt förhållande till svenska monarkien än varit, minnes vi likväl icke, att någon af vår kongl. familj besökt Stockholm. Af ett eller annat skäl har beröring med Danmark varit mycket intimare, och bevis derpå ha vi uti de täta äktenskapsförbindelserna mellan de båda k. familjerna. Men är det fråga om forna tiders ära, då finnes det intet rike i Norden, som intagit ett så stort rum i verldens ögon som Sverige. Dess dristighet har alltid varit större än dess makt, och dess tapperhet har aldrig brustit i att motsvara de största fordringar, som dess furstar, hvilka ej synnerligt sparat med sina undersåters lif, haft på detsamma. Namnen Gustaf Vasa, Gustaf Adolf och Carl XII stå likt fyrtorn i den moderna historien, och den omständigheten, att Sveriges krona nu innehafves af ättlingen till en af Napoleons generaler, den ende som kunde komma oskadd ur den skakande hvirfvel, i hvilken det första kejsardömet s önk ned, ökar dess romantiska intresse. Men Stockholm har äfven andra tilldragande egenskaper. Fastän klimatet är hårdt och läget aflägset, finns det dock insen stad som har ett vackrare läge eller är egnad att söra lifligare intryck på den besökande än Stockholm. Föreställ er de oräkneliga öarne i Clew Bay, på Irands vestkust — hvilka likna, säger Thackeray, guldslänsande delfiner, i den nedgående solen — vara nångdubblade i nästan all upptänkbar grad, och föreställ er en vacker stad med stora och lysande allmänia byggnader vara spridd öfver denna underbara arcipelag, med allt det lif af båtar och skepp som Irands vestkust tyvärr saknar, och ni kan erhålla en ag id om de behag som Nordens Venedig utveckar i slösande mängd. Vi skola af uppriktigt hjerta glädjas, om detta korta besök och den hjertliga vänlighet, hvarmed det mottagits, blifva medlen, att närmare åtdraga de vand, som förena oss med våra fränder på Östersjöns ust. Under de senare åren har man visat håg för tt med mera omsorg och uppmärksamhet studera aniqviteterna och språket hos nationer, hvilka försett Suropa medf dess aristokrati alltifrån Orkneyöarne ill Messinasundet. Vi veta, att de bästa egenska erna i vår nationalkarakter och den ädlaste delen af årt språk äro hemtade från dessa Nordmän, på hvila våra förfäder tänkte med så mycken förskräckelse ch så mycken ofrivillig beundran. Dömda att käma mot ett strängt klimat och emot en natur, njugg å gåfvor och endast slösaktig med hårdhet och stränget, ha de öfverträffats i förvärfvandet af rikedom och folktillökning af nationer, som egt bördiga länder ch mera tempereradt klimat, men ej i annat fall vait öfverlägsna. Menniskan är ännu, hvad hon var ör tusende år sedan: Nordens ädlaste produkt, och