taga sina profturer. från Utlandet. Den romerska frågan liknar en Pandoras ask; men af alla de svårigheter hon innebär, är penningesvårigheten icke den minsta. Huru rik Kyrkostaten än må ha varit förr på smidiga diplomater, har den likväl alltid haft den mest kännbara brist på goda statsmän i finanssaker. För att komma ur penningeklämman och lasta 5(g:delar af den romerska skulden, hvarom septemberkonventionen mellan Frankrike och Italien handlar, på Italias breda skuldror, skall romerska curian nödgas erkänna den nya enhetsstaten, godkänna dess införlifningar och gifva absolution för rofvet; ty att underhandla med Italien, för att på detsamma öfverflytta skulden, är detsamma som att foga sig i faits accomplis. Det finnes ingen stat, som icke redan en gång eller ofta måst bita i ett sådant surt äpple, och äfven Kyrkostatens historia kan berätta om sådana nödvändigheter. Skall äfven Pius IX skatta åt statsklokheten och taga tillbaka sitt Non possumus? La France och Constitutionel förklara sig dagligen vara derom ötvertygade; skall deras tillförsigt krönas med framgång, eller fortbestå de tvifvel, hvilka i kejsar Napoleons försök se ett sista förtvifladt djerft språng, för att komma ut ur den krångliga romerska frågan och rikta sina fransmäns ögon samt italienarnes nationala sträfvanden från Tibern till Mincio? Efter italienska parlamentets, franska senatens och lagstiftande kårens debatter skall man veta mera om dessa saker och i alla händelser vara nästa vår på det klara med, om Österrike skall, för att förblifva sin gamla italienska politik troget, ännu en gång göra det farliga försöket att med svärdet sönder: hugga knuten. I allt fall är det på tiden att kasta en blick på de romerska finanserna. Economist, som i lördags ekrof öfver septemberfördraget, anslog Kyrkostatens skul: der i rund summa till 20 mill. p. sterl. och menade, att Italien synbarligen icke skall betala påfven några räntor, förrän han tillåter det. Den nuvarande Kyrkostaten är 214 geografiska qvadratmil stor och räknar 690,000 innevånare. Time is money, tid är makt, och anspråken på den moderna staten växa med hvarje dag, emedan krigsväsendet under det snabba framåtskridandet och uppfinningarne uppslukar utomordentligt mycket och en arme endast i så fall är något värd, att den är försedd med alla den nuvarande krigsoch vapenkonstens förbättringar. De romerska landtbruksalstren, säd, ull, olja, vax, siden, boskap, äro jemförelsevis ringa; den romerska industrien går förnämligast ut på hotellvärdskap och allehanda konstindustri. Den dag då det skulle falla Italien in, att hermetiskt tillstänga gränserna, kanske för banditväsendets skull, och lägga ett krigsskepp utanför Tiberns mynning, skulle man i Kyrkostaten gå miste om tillfredsställandet af en mängd at de behofver, hvilka den moderna menniskan kallar oumbärliga och som Rom mer än någon annan stad erhåller från utlandet. En stat om 690,000 själar med runda 80 mill. scudi (1 scudi 3 rdr 80 öre rmt) i statsskuld har en börda så ofantlig, att endast stater sådana som Venedig eller Generalstaterna kunde varit den vuxna under längre tid, men ej en så fattig, i afseende på ressurseså inskränkt, från verldshandeln så helt och hållet utestängd befolkning som den romerska. Före år 1860 bestod Kyrkostaten af 20 provinser med ett ytinnehåll af 75213 qvadratmil och, enligt den sista folkräkningen af år 1853, med 3,124,688 innevånare, deribland 263 icke-katoliker och 9,237 judar. Roms befolkning var då 182,585 själar. Påfvens närvarande territorium omfattar efter Romagnans, Umbriens och Markernas förlust endast 5 af de forna 20 provinserna: Rom och Comarca med något öfver 82, Viterbo med 54, Civita-Vecchia med 17, Velletri med 26 och Frosimone (utom Ponte Corvo) med 32, således inalles 214,40 qvadratmil. Kyrkostaten hade med sina gamla gränser en inkomst af 14.252,365 scudi och utgifter om 14,568,858 scudi, hvilket med en reservfond af 100,000 scudi gjorde ett öfverskott af 83,507 scudi. Men de romerska budgeterna lemnade aldrig en fullständig tablå af ällningen. oe 210 IIN.. eg